tisdag 31 augusti 2010

Varför blir jag jämt så glad när jag träffar Anders?

En kväll för ett par år sen satt jag och cyklade på min motionscykel. Jag lyssnade på musik samtidigt för att få riktig feeling. Trallade med i låtarna och hittade på lite egna "ploj-texter" medan jag trampade. När jag plötsligt lyssnade på "Scattered Pealrs" med Casiotone for the painfully alone började jag maniskt sjunga "varför blir jag jämt så glad när jag träffar Anders". 
Anders är en underbar kille som jobbar i skivaffär, har startat flera bra klubbar i Göteborg och är sångare i synthbandet Baby, Don´t Hurt Yourself. Någon vecka senare beslöt jag mig för att göra en låt på temat. Jag gjorde ett enkelt trummaskins-beat och la på en enkel ackordmatta med en leksaks keyboard som jag lånat hem från jobbet. Låten blev liggande ytterligare en vecka innan jag en lördagkväll, när min fru var ute med några vänner och min son somnat tidigt, beslöt mig för att lägga på sång. Medan jag drack av cognacen som var kvar från vårat bröllop och knaprade på lite mörk choklad, skrev jag ner två verser i ett kollegieblock. Samma kväll sjöng jag in texten och låten blev klar.

Anders.

Inte visste jag att de skulle bli en av mina största hits någonsin. Jag gjorde de ju bara som en liten kul grej. Men så kan det gå......


Historien kunde varit slut här...... fast det är den inte.
Något år senare får jag en spelning på Anders egna klubb: Klubb Populär på Storan i Göteborg. Jag tar Röd Express från stenungsund och hoppar av vid Kungsportsplatsen med synthcasen i ena handen och telefonen i den andra. Kvällen blir helt fantastisk! En av de bästa spelningarna jag gjort som soloartist någonsin. Publiken var helt galen! Samma kväll fick jag för första gången höra låten "Som Peter Sjöholm" med Baby, Don´t Hurt Yourself på dansgolvet.

Anders och Mattias körade under covern
"Girls just want to have fun" på Storan.

Ytterligare några månader senare......
Jag ligger hemma i sängen och är sjuk. Tittar på morgon nyheterna på TV4 när jag plötsligt får se de här:

Jag flyger upp ur sängen av lycka......

Men varför berättar jag om detta just idag?
Varför berättar jag om Anders och hans klubb: KLUBB POPULÄR?
Han la ner klubben i december 2008. Jag spelade på avslutningskvällen tillsammans med bl a Kristian Anttila.
Det var min tredje och sista spelning på Göteborgs bästa klubb....

Jag och Anders sjunger
"Varför blir jag jämt så glad när jag träffar Anders"
och "Som Peter Sjöholm" på avslutningskvällen.

Men nu kommer de roliga!!!!!
Nästa vecka kommer Klubb Populär att starta igen. I nya lokaler fast med samma underbara Anders som håller i spakarna. Denna gång på Henriksbergs takterass.
Läs mer här.
På scenen står mina idoler 047.

047




Kan detta bli en 4e spelning för Peter Sjöholm på Klubb Populär.......

måndag 30 augusti 2010

Yes... Klara milen!!!

Efter att ha jobbat, hämtat barnen på skolan och dagis, veckohandlat själv med två barn, lagat middag till hela familjen och tvättat två maskiner tvätt så tog jag sikte mot elljusspåret.
I dag klara jag en mil (mördarbacken x 5). Sprang på strax över timmen (till skillnad från förra året när jag gjorde milen på 52 min när jag var som bäst) utan att stanna en enda gång. Skönt att få ränsa skallen lite.

Elljusspåret by night.

Pokemon trummsolo!!! Whats the point???

Youtube har gjort de möjligt för folk att visa upp sig för hela världen. En del människor går bara runt lite med sin mobil och filmar lite, kanske på sina kompisar eller sig själv och sedan trycker de på en knapp och så ligger de uppe på Youtube. Andra människor lägger ner hela sin själ i youtube-klippet. De tränar in något riktigt talangfullt och sedan riggar de upp en kamera som filmar alltihopa....

De jag nu tänker berätta och visa upp för er är något som helt har fascinerat mig. Det började egentligen med att jag för något år sedan tittade på rockgrupen The Gandhdeeds på Youtube. Av en slump kom jag in på ett klipp där deras trummis spelade trummor till temat till barn TV-serien Pokemon. Det var ju lite kul tänkte jag. När jag sedan tittade vidare på tänkbara förslag till Youtube-klippet så fick jag se att hur många trummisar som helst har gjort samma sak....... De spelar trummor till en inspelad låt med temat till Pokemon!!!
-Varför???
Jag länkade låten till Boman, trummisen i Syster Ingrid och skrev: Den här ska du lära dig.
Han ställde samma fråga som jag precis ställde:
-Varför???
Eftersom jag i helgen träffade trummisen i The Gandhdeeds så passade jag på att fråga.
Jag förstod att de var känsligt, han låtsades först som att han inte förstod vad jag pratade om. Tillslut gav han till känna att det var han som spelade på youtube och att bandet en tid hade pratat om att spela låten.
Jag tycker att de här är helt fantastiskt!!!!

Här kan ni se flera fantastiska trummisar som lärt sig spela temat till Pokemon:


























Det finns många många fler för den som orkar leta.....
Visst är det fantastiskt!!!

söndag 29 augusti 2010

Hasselbackens Dag 2010 - En sammanfattning.

Det var något stort på gång på Hasselbacken igår. Folk samlades.... Barnfamiljer, pensionärer, ungdomar, musikfolk, politiker. Och alla var där av samma anledning: HASSELBACKENS DAG.



Det var mycket som var nytt för i år men två saker var sig likt från förra året. African Child uppträdde och Peter Sjöholm var Konferencier....
Jag och African child har redan skakat hand på att vi ska vara med nästa år också........ sedan får arrangörerna säga vad de vill!
African Child förresten, vilken kille!!! Vilken energi och vilken glädje han utstrålar. Just nu fastar han dessutom vilket, enligt honom själv, gör honom ännu mer "speedad" (till skillnad från mig som bara vill slå ner nån när jag inte fått mat på några timmar). Man måste nästan träffa killen för att förstå vad jag menar...
-Hallå Kungen!!! ropade han till mig varje gång han såg mig.
Men hur var hans spelning då?

Bra tryck i bandet.

Eftersom jag var konferencier så hade jag ju möjlighet att snacka med bandet innan. African Childs kompband kallas för The Prophet Unification. Ett gäng trevliga musiker!!! När det var dags för bandet att göra entré så gick jag upp och "påade" dem med en liten trevlig presentation.
-Mina damer å herrar...... African Child & the prophet unification!!!!! 
Ja..... nu var det dags för bandet att börja.....men
-Var är African Child?
Kompbandet började titta lite nervöst på varandra. Alla var på plats utom huvudpersonen själv. Bandet började lite smått att "jamma" och jag förstod att de improviserade i väntan på att sångaren skulle dyka upp. Eftersom jag stod precis till höger om keyboardisten tog jag tillfället i akt och började "sola" på de höga tonerna på synthen. Han förstod vinken och bytte snabbt till ett riktigt fett Hammond-ljud. Plötsligt var jag förste-solist i The Prophet Unification. Vilken känsla! Vi stod där en bra stund och spelade innan African Child själv dök upp. Vi gjorde ett fint outro på våran lilla låt och sedan kunde den riktiga konserten börja.

African Child & The Prophet Unification bjöd på tung gungande reggae. Emellan låtarna talade den glädjefyllda sångaren om att han älskar stenungsund!!! Och vi andra älskar naturligtvis African Child också.
Efter spelningen fick jag, precis som förra året, hans senaste skiva.

Sicken kille!

Sedan var det dags för The Gandhdeeds.
Jag har sett dem två gånger tidigare. Jag har klassat dem som ett Jörlanda-punk band (jag älskar Jörlanda-punk). Men jag skulle nog efter gårdagens spelning vilja påstå att de frångått punken lite. Fast detta påverkade inte soundet negativt. Tvärtom!!! Jag måste säga att jag tycker att The Gandhdeeds låter riktigt bra. De har bra låtmatrial, bra arrangemang och framför allt så är det väldigt avslappnade och grymma på scenen. Nu fick de spela mitt på dagen i ett lägenhetsområde. Där barnen stod och lekte i en hoppborg och pensionärerna satt och åt våfflor och drack kaffe. Men detta påverkade inte bandet de minsta. Istället avslutade de hela spelningen med deras egna gamla svenska punklåt "Fredrik fascist". En liten aptitretare inför valet kanske......


Basisten var i Uppsala men det
påverkade inte soundet nämnvärt.

De tredje bandet som skulle spela denna dag hade lämnat återbud. Bandets ersättare lämnade också återbud.... men arrangörerna på Hasselbacken tog de lugnt och plockade istället fram ett säkert ESS ur bakfickan. Artisten SAVE eller Sandra Evensen som hon egentligen heter råkade av en slump befinna sig på Hasselbacken. Med endast en gitarr och sin sång framförde hon egna och andras låtar. De blev ett fint soundtrack till alla evenemang som pågick i solljuset runt omkring scenen medan SAVE sjöng. Hon gjorde lite roliga låtval som t ex Sixpence none the richer's gamla hit "Kiss me". Eller Green Day's lugna "Good Ridance".

Sandra sjöng vackert i solljuset.

Dagen avslutades med en talangjakt för ungdomar. Jag har valt att inte skriva om detta eftersom jag inte tycker att man ska tävla i musik. Jag vill bara säga att stenungsund har fullt av musikaliska, talangfulla och framför allt trevliga ungdomar. Detta var helt klart dagens höjdpunkt, men den får ni läsa om någon annanstans.

Men hur gick det för Peter Sjöholm då?
-Jo jag babblade på mellan varje uppträdande. En del folk satt och log i publik...... så jag får väl ta de som ett bra betyg.

Våffeljärnen gick varma.


I dag ska jag köpa mig ett par nya skor till innebandyn för gaget som jag fick i går.....

Punk on!









lördag 28 augusti 2010

Helt fantastiskt!

Jag hade som plan att blogga flera gånger idag. Men den här dagen har varit så full av roliga aktiviteter att jag helt glömt av att blogga. Bra musik, trevliga människor och underbara ungdomar. Jag lovar att jag ska skriva spaltvis om det imorgon... Men ikväll vill jag bara softa med min familj.

Hasselbackens dag.... 2 timmar kvar!

Nu är jag nyklippt och laddad inför Hasselbackens dag.
Snart tar jag cykeln bort till Hasselbacken för att förbereda mig.
Men låt oss ta en sista tillbakablick på förra årets evenemang.´


Jag delar ut förstapriset i talangjakten
till den fantastiska trummisen Calle Tudén


Solstrålen African Child
kommer även på årets tillställning.


West Of Eden rockade loss.

Nu är det lättare att kommentera min blogg!

Mina vänner har hackat på mig att det är så svårt att kommentera min blogg. Jag har fått ett par kommentarer i min blogg men för de mesta skriver folk på Facebook eller till och med på Myspace. Nu har jag iallafall gjort lite justeringar så att de ska gå lättare.

I dag ska jag vara konfrerencier på Hasselbackens dag. En favorit i repris från förra året. Jag funderar på om jag ska dra den där vitsen igen som jag drog förra året... Om den gröna bananen som blev sur på den gula bananen eftesom den var så omogen. Den gick hem rätt bra bland barnfamiljerna.
Jag ser mest fram emot att få höra lite bra band. Bland annat så spelar ett punkband från jörlanda... Jörlandapunk är de bästa jag vet!!! Som konferencier har jag ju dessutom förmånen att få träffa banden.

Jag tänkte blogga från min Iphone idag under dagen och hålla er uppdaterade från Hasselbackens dag. Detta inlägg är skrivet på min Iphone i min säng (där av kvalitén).

fredag 27 augusti 2010

Imon e de Hasselbackensdag!!!

kom å titta vettja....

Bit-Pop (en fredag-party-starter)

Eftersom Slagsmålsklubbens spelning på Bar Flamingo för ett par veckor sen var så himla bra....
Och eftersom 047 ska spela på Klubb Populär om ett par veckor.....
Så väljer jag ut mina fem favorit Bit-Pop låtar från youtube:

Code 64 "Go64"


047 "Ankan"


Slagsmålsklubben "Smart Drag Mr Christer"


Goto80 "Fantasy"


Thermostatic "Together"

torsdag 26 augusti 2010

Innebandy!

Ikväll är det dags.....
Dags för gubbarna att träffas för att spela innebandy i världens minsta gymnastiksal. Nästan alla av oss är pappor som känt varann sen tidigare. Pappor som behöver komma hemifrån och "grabba av sig" lite. Vårat huvudsakliga mål med kvällarna är självklart fysisk träning. Men den sociala biten är minst lika viktig. Gapandet på planen och eftersnacket i duschen. Ja... det ventileras mycket mellan slagskotten. Min ilska har kommit ute flera gånger på bandyplanen. Jag har gapat, kastat klubban (fast de har jag slutat med efter att jag träffade Mats i ansiktet på en meters avstånd) och sparkat i väggar. Fast för de mesta skrattat jag och har kul.


Fin hållning...

Första gången efter sommaruppehållet brukar vara trögt. Vi har några kilon extra att bära på och snabbheten har inte riktigt kommit igång ännu. Säsongerna har dessutom ofta blivit störda av barnfödning. Jag tror att rekordet ligger på fyra födda barn under en vårsäsong, där min dotter var en utav nytillskotten. Vi får se om vi kommer att slå de i höst, men så vitt jag vet är det nog inte aktuellt.


Jag kunde inte hålla mig..........





onsdag 25 augusti 2010

BARBIE = Alexander Bard

För någon vecka sedan skrev jag i min blogg under rubriken "Länge leve den gamla svenska tönt poppen!!!"
Flera personer har varit på mig och berättat att BARBIE som jag skrev om i själva verket var ett Drag-queen projekt av Alexander Bard. Kul tycke jag!




Jag har verkligen letat efter låten "Johnny Johnn" på nätet eftersom den är så fantastiskt bra, men jag har inte hittat den någonstans. Därför har jag rippat min gamla vinylsingel och lagt upp den själv på Youtube. Så håll till godo:


Missa inte de grymma synth-solot!!!

Det kommer att bli en kul avslutning på den här veckan. Imorgon börjar innebandyn med gubbarna igen och på lördag ska jag vara konferencier på Hasselbackens Dag.

tisdag 24 augusti 2010

Pojke eller flicka?


Feminismen är något som ofta diskuteras flitigt. För mig har jämställdhet varit något naturligt, långt innan ordet feminism började figurera. Ibland kan jag häpnas över hur folk vinklar saker och ting med tanke på detta. För en tid sedan la jag upp en bild på mina barns hörselskydd på min facebooksida. Detta gjorde jag i samband med att vi skulle åka till High Chaparall med underskriften: Vi är laddade för High Chaparall.  En kul grej tyckte jag.


En gammal bekant kommenterade bilden med repliken "säg inte att den rosa är din dotters och den gula är din sons bara". Nu råkade det vara så att den rosa var min dotters och de gula min sons. Fast å andra sidan så har min dotter en blå tandborste och min son en rosa. Jag kan bli lite trött på sånt där. När min dotter var nyfödd så var jag själv lite skadad av detta. Jag skulle absolut inte köpa rosa kläder utan helst så könsneutralt som möjligt. Efter en tid så fick hon något rosa tjejplagg av någon bekant som jag efter viss tvekan satte på henne. Oj......Hon passade ju helt fantastiskt bra i den färgen! Hur skulle jag göra nu?
Skulle jag fortsätta propagera för min anti-rosa-kampanj?
Nej! Jämställdhet handlar inte om vilka färger vi har på våra kläder. Både jag och mina barn älskar rosa.
Både sonen och dottern...... Det skulle ju bli väldigt orättvist om inte hon fick ha rosa utan bara han.... eller tvärtom.

En annan sak som jag stör mig på gällande jämställdhet och barn är hur en del föräldrar tilltalar dem.
Om man pratar med några föräldrar som precis fött barn, och man frågar om det blev en pojke eller flicka så är det inte ovanligt att de svara:
-Det blev en Erik!
Eller
-Det blev en Emma!
För att kalla dem för pojke eller flicka skulle tydligen vara väldigt förnedrande.....
De tog ändå priset när jag för en tid sedan var på ett kalas. En kvinna hade med sig en hund.
Min dotter älskar djur så vi gick fram och hälsade.
-Hej hunden, titta en sån fin hund! Sa jag.
Kvinnan svarade snabbt:
-Måste du kalla henne hunden. Hon heter faktistk Lotta!

Dagens soundtrack: Cyndli Lauper "Girls Just Want To Have Fun"







måndag 23 augusti 2010

Min pojk har börjat skolan!

Jag fattar inte vart åren tar vägen.
Det var inte längesen jag satt med honom inlindad i en massa handukar på BB och försökte få kontakt med hans sökande blick. Idag mötte jag samma blick i backspegeln när jag körde honom till sin första skoldag. Jag passade på att lyssna på inspelningen som vi gjort med SYSTER INGRID i replokalen dagen innan, samtidigt som jag körde min underbara son till skolan. Min musikintresserade son lyssnade också och frågade efter en stund nyfiket:
-Vad sjunger du pappa?
-Rektoskopi... svarade jag utan att tänka mig för.
-Vad betyder de?
Har man sagt A så får man säga B så jag svarar:
-Det är när doktorn undersöker dina tarmar.
-Har du gjort de pappa?
- Ja!
(En lång tystnad)
Min son säger till sist:
-Alltså jag vet vad rektor är men det är de där skopi som jag inte fattar.....

------------------------------

Min älskade son! När man börjar i skolan så räcker det med att veta vad rektor är.



Jag ser dig i backspegeln.

Nu är det kväll och min stora pojk har suttit brevid mig och ätit rostad smörgås medan jag skrivit i min blogg.
-Vad är det för koder du skriver pappa? Frågar han.
Jag säger inget..... Han får läsa när han blivit så stor att han kan läsa själv.

Hur gick de i skolan då?
Bra! Våran pojke var nog den enda som inte hade med mamma och pappa till skolan i sin klass (enligt honom själv). Men både vi föräldrar och han var överens! Varför skulle vi följa med honom dit?




PS. Han har lovat mig att inte sjunga "Rektoskopi" i skolan.


.

söndag 22 augusti 2010

Syster Ingrid lever!

Efter ett långt sommaruppehåll möttes vi idag igen hela gänget. Utvilade och laddade inför en punkig höst. Det blev kramkalas, replokal "städning" och mycket musiksnack förstås. Tillslut när alla saker var på plats körde vi igenom låtarna en gång.
Jag fick inte den där super-kicken men det kändes bra. Jag tror att de dåligt inrattade mikrofonljudet på PA-t gjorde att jag inte kände mig riktigt nöjd. Men de funkade....

Tillsist började vi mecka lite med våra nya inspelningar. Trumljudet fick vi till förvånansvärt fort. Tack vare våran basist Pers kunskaper fick vi till ett helt OK sound. Vi ägnade hela eftermiddagen till att göra en skräpinspelning på våran låt "Rektoskopi". Du som har sett oss live i vår har säkert hört den. Och snart finns den förhoppningsvis inspelad och kanske till och med upplag på våran hemsida.


Per fixar med ljudet.


Boman trummar i värmen.


Olof lägger gitarrpålägg.


De här kommer att bli riktigt bra.


lördag 21 augusti 2010

I can't get no.....

Jag är supertrött efter en heldag på Liseberg med The Family.....

Sitter och tar igen mig vid datorn medan barnen tittar på Bolliboma.
kom att tänka på ett framträdande med Björk och PJ Harvey från någon MTV-gala för 100 år sedan. De gjorde en grym tolkning av gamla Rolling Stones klassikern "Satisfaction".
I dag är de ju så händigt att man kan leta upp saker på Youtube utan problem.......
så här är den:

PJ harvey såg jag som förband till U2 i Stockholm 1993.
Björk spelade på Roskilde 1996. Men jag "dissade" henne för att titta på The Presidents of The United States Of America som spelade samitidgt på en annan scen.

Imorgon ska vi repa/spela in med SYSTER INGRID!!!!!!!

- Pappa, Dut Dut Duuuut!

Det är roligt när barnen fastnar i ett speciellt beteende. Till exempel för ett par år sedan fick min son för sig att vi skulle äta pannkakor varje söndag medan vi tittade på Skärgårdsdoktorn. En idé som jag och min fru tyckte var så bra att vi fortsatte med den långt efter att Skärgårds-säsongen var över.

Annars är just musiklåtar något som barn lätt fastnar i. Under en lång tid har ju Eric Saades låt "Manboy" spelats i tid och otid i familjen Sjöholms hem. Fast nu den sista veckan så har min dotter fått upp öronen för en helt annan låt, ett ganska otippat val av en 2 åring faktiskt.
Varje gång som vi åker i bilen, speciellt på morgonen när vi kör till dagis så börjar hon direkt:
- Pappa, Dut Dut Duuuut!
Och jag fattar direkt vad det är frågan om. Min dotter vill att jag sätter på "Also Sprach Zarathustra" mer känd under namnet "2001 (a space Odyssey)" , temat till filmen med samma namn. Jag råkar ha den som inledning på en av mina BLANDAT-skivor i bilen.
Låten är knappt en och en halv minut lång och direkt när sista tonen klingat ut ropar min dotter ivrigt:
- Dut Dut Duuut en gång till!
och så håller vi på....... ibland händer det faktiskt att pappa (jag) säger:
-Nej inte idag!
Men då får jag också vara beredd på ett högt ilande skrik från min "musikintresserade" dotter.

Fotnot:
Jag har själv använt låten som en inledning till "Varför blir jag jämt så glad när jag träffar Anders" när jag har uppträtt live.



De står att de här Youtube-klippet framförs av Örebros Kommunala Musikskola.
Jag har hört att de uppgifterna inte stämmer, utan att det är någon som skojat.
Hur som helst så är detta en fantastiskt rolig tolkning av "Also Sprach Zarathusthra".

fredag 20 augusti 2010

Tjoho Dobidoo!!!

Då var man inne i ekorrhjulet igen. Man jobbar på precis som vanligt med sina kollégor. De där fyra veckorna som man varit ledig känns som en vanlig helg. Ganska skönt tycker jag......
Och nu kommer ytterligare ett tydligt tecken på att vardagen är tillbaka på riktigt.
Ikväll händer de!!! I TV-rutan varje fredag kl 20.00 några veckor framöver så står han där.
Lasse Kronér i egen hög person och underhåller oss i de fantastiska  programmet Dobidoo.
Jag älskar de! Hela familjen kryper ihop framför TVn och myser medan Lasse står där och drar massa vitsar ihop med sina gäster.

De bästa av allt är att man vet att detta fredagsmyset kommer att pågå enda fram till jul. För när Dobidoo säsongen är över så tar Så ska de låta vid. Och när Så ska de låta säsongen är över så tar På spåret vid.
För så brukar det alltid vara.......

Oldschool hip-hop (en fredag-party-starter)

Jag fick en sån feeling när jag la upp Black Sheep´s låt "Have U.N.E pull" igår, att jag beslöt mig för att börja fredagen med 5 st Oldschool hip-hop låtar.

Black Sheep - The Choice Is Yours


Dream Warriors - Wash Your Face In My Sink


De La Soul - Me Myself and I


Young MC - Principal's Office


Naughty By Nature - O.P.P

torsdag 19 augusti 2010

Viggos Visor.

Varje kväll läser jag Viggos Visor för min dotter när hon ska sova (och så även denna kväll).
Eller läser.... sjunger kanske man ska säga eftersom det är en sångbok.
Små Grodorna, Imse Vimse Spindel, Lilla Snigel, Björnen Sover, Bä Bä Vita Lamm, Mormors lilla kråka, Ekorr'n Satt i Granen, Lunka På , Här Kommer Lilla Ludde och sist men inte minst Blinka Lilla Stjärna.
I exakt den här ordningen sjunger vi dem varje kväll. Det är väldigt mysigt tycker jag.


För att göra de hela lite roligare så brukar jag ha som sport att byta ut något ord i texten ibland utan att de märks. till exempel så kan jag sjunga

Här kommer Luddes mamma hå hå ja ja,
Bärande på sin pappa  hå hå ja ja

Men vänta lite tänker du... pappa ska de ju inte vara!!!!!
Fast allra roligast är det att sjunga

Fjärran lockar trummaskin
likt en diamant i skyn

Ja man kan hålla på länge och vrida och vränga på texterna. Men jag brukar ändå försöka sjunga rätt text för de mesta. Det kan bli lite rörigt annars för min dotter och veta vilken text som är rätt eller fel när hon sjunger på dagis....

En sak som annars är väldigt fint är när artister sjunger barnsånger.
Christoffer Sander gör en helt fantastisk indie tolkning av Astrid Lindgren klassikern "Mors Lilla Lathund".
Även "Fattig Bondräng" och "Kalle Teodor" finns med på hans solodebut skiva.
Men redan Pugh Rogefeldt gjorde en ba(r)n brytande progg tolkning av gamla klassikern "Bä Bä Vita Lamm".  En annan fantastisk variant av denna låt finns med som B-sida på Hip Hop bandet Black Sheeps EP "The Choice Is Yourse". Eller rättare sagt refrängen

Baa baa black sheep have U.N.E pull

Lyssna på Youtube:

onsdag 18 augusti 2010

Länge leve den gamla svenska tönt-poppen!!!

Jag tog en sväng förbi Returvaruhuset i Stenungsund på väg hem från jobbet i dag. Jag har en liten hobby att leta efter vinylskivor i secondhandbutiker. Jag kan stå där och bläddra bland vinylbackarna hur länge som helst. Roligast med att leta just på secondhand är att man vet aldrig vad man hittar eller vad man egentligen letar efter, men plötsligt så hittar man de.
Dansband, hårdrock, disco, klassiskt.... ja, allting står där huller om buller, osorterat i gamla backar. För ett par år sedan hittade jag en hel hög med Italo Disco för inga pengar alls. En annan sak som också är väldigt roligt med vinylskivor är att konvolutet är så stort. Det blir mer som en tavla eller ett konstverk. Till skillnad från CD-skivan (för att inte tala om MP3n......)

Några av vinylbackarna på Retuvaruhuset.

Jag gillar de mesta inom musik. Fast jag har lite förkärlek till just svensk popmusik. Allra roligast är den svenska popmusiken från 80-talet. Tönt-poppen.... Jag skäms inte för att jag gillar de (jo, kanske lite)! Mina första idoler när jag var liten hette Herreys. De dansande bröderna med de gyllene skorna! Jag tror att en av anledningarna till att jag gör svensk synthpop är att jag gärna inspireras lite av de där gamla 80-tals banden. Jag har till och med hittat insperation i gamla Lili & Susie låtar..... 


Den här skatten låg mitt bland alla skivor.
Själv köpte jag den när den var ny 1984.

Många av de där gamla 80-tals banden (speciellt de som inte var så stora) är svåra idag att hitta. De finn inte på nätet och kanske inte ens på CD-skiva. T ex transvestiten och artisten Barbie. En manlig artist som gjorde duetten "Johnny, Johnny" ihop med Cia Berg 1985. En helt fantastisk slagdänga. Tänk dig bara refrängen.

"Johhny, Johhny vi snor din rosa Cadillac
åh bara drar i väg
Johnny, Johnny sen säger vi farväl å tack
åh åh åh"

Även den gamla duon Oh`boy (nån som minns dem?) gjorde helt fantasiska låtar. Jag är stolt ägare av de två singlarna "klockan är tolv" och "Ta mig till ditt hjerta" (japp, hjerta med E! De kanske satsade internationellt...). Jag skulle kunna ge många fler tips men jag väljer att göra det igenom youtube-klipp.
Så klicka på och lyssna....

Big Deal "Jag ska förföra en ängel"


Shanghai "Bang Bang"


Paul Rein "Min i natt"

Ursäkta de dåliga videorna....... men försök strunta i dem och lyssna på den fantastiska musiken.

Till sist!
Lite länkar till sköna svenska tönt-pop låtar på Spotify:
Webstarna "Moln på Marken"
Dan Tillberg "Varm"
Lili & Susie "Okey Okey"
Chattanooga "Hallå hela pressen"
X-Models "Två av oss"

tisdag 17 augusti 2010

Springa, Sprang, Sprungit.

Sprang idag för första gången på över en månad. Innan semestern sprang jag fram och tillbaka mellan Stenungsund och Stora-Höga, det är ca 14 km. Idag klarade jag av 3 km.......
Jag sprang 2 kilometarn på elljusspåret. När jag kom till "Mördarbacken" andra varvet blev jag ikappsprungen av en gammal bekant. Försökte hänga på hans tempo samtidigt som vi pratade längst med hela backen. När jag nått toppen var jag helt slut och fick stanna. Hade som mål att i allafall klara 6 km...men men....

Jag fick i allafall en liten egen stund från barn och jobb. Tänker alltid positiva tankar när jag är ute på mina löparturer. Jag lyssnar aldrig på musik när jag springer, men det är däremot inte ovanligt att jag skriver musik medan jag springer. T ex "Göteborgsvarvet" med Syster Ingrid är skriven under ett långdistanspass!!!


                                 I så här fin form var jag på Göteborgsvarvet 2009

Göteborgsvarvet 2010 fick jag tyvärr avstå eftersom jag stukade foten i vintras. Däremot så var SYSTER INGRID på plats på Lindholmen och spelade under hela varvet. Titta en bit in på klippet här nedan så får ni se hur kul vi hade:

Varning för Venista!

Fick ett SMS för ett par veckor sedan från något som kallade sig Venista. De stod att jag gått med i en VIDEO CLUB hos dem och att de kostade 44 kr/SMS. Eftersom jag aldrig ansökt om detta ringde jag till min teleoperatör och kollade. Hon sa att det inte hade dragits några pengar och att hon inte hade hört talas om detta innan. Jag var lite orolig men hon sa att jag kunde vara lugn.

Nu i veckan så fick jag ett nytt SMS med samma meddelande en gång till. Jag tyckte de hela verkade skumt så jag ringde min teleoperatör igen. Den här gången fick jag prata med någon annan. Han kunde se att de dragits 44kr i allafall 3 gånger och att han enkelt kunde stoppa detta igenom att spärra betal-SMS på min mobil. Suck.

Tydligen startade de här i samband med någon App jag drog hem på min Iphone. De enda sättet att nå dem är via mail eller en telefonsvarare med någon glad svensk kvinna som pratar. Men mitt tips är att spärra betal-SMSn innan man drabbas av något sånt här.

Venista är tydligen något tyskt företag. De lär ju tjäna ganska mycket pengar på sin verksamhet.....

Dagens låt: The Nerves "Hanging On The Telephone"

måndag 16 augusti 2010

Måndag: Detta har hänt....

Vem uppfann måndagen? Det måste varit den mest meningslösa uppfinning som någonsin skådats. Den fyller ingen funktion, den finns bara där i starten på veckan som ett stort svart hål som gapar ut i tomma intet. De andra dagarna fyller på något sätt en funktion, men just måndagen är helt meningslös. Fast samtidigt är jag väl medveten om att detta inte är sant.

Skulle måndagen varit lika rolig som de andra dagarna så skulle vi aldrig haft någon variation. På så sätt skulle vi heller inte uppleva den fantastiska lycka som man kan göra vissa dagar (t ex fredag) eftersom vi då inte hade upplevt den tunga måndagen i börja på veckan. Kurt Olssons gamla klassiker "Lördag hela veckan" är ju ett lysande exempel. Skulle vi haft lördag hela veckan så skulle vi tycka att de vore jätte skönt under ett par veckor. Eller kanske rentutav ett par månader. Men sedan skulle de bara bli långtråkigt och man skulle tillslut gå och längta efter en riktigt seg Måndag.

Börja måndagen med en kopp kaffe.

Om vi tänker oss hela veckan likt en fuga. Till exempel en fuga av Sebastian Bach.
Då blir måndagen den enkla inledningen, introt till hela de stora verket. Som sedan hela tiden byggs på, för att tillslut explodera på fredag och lördag i en stor matta av stråkar och slagverk. Söndagen får sedan stå för outrot och verket är fullbordat.
Utan måndagen hade detta musikstycke adlrig blivit till, stråksektionen och trummslagarna hade bara stått och gäspat lite medan de hade tittat på varandra.

Dagens soundtrack: Boomtown Rats "I don't like mondays"




Ha en bra måndag!

söndag 15 augusti 2010

Spelsugen!

Då var sommar-semestern över för de här året.
Jag har verkligen haft en fin semester i år, 4 veckor bara med familjen. Bortsett från en spelning i Juli på en privatfest där Peter Sjöholm agerade förband till sitt eget punkband Syster Ingrid, så har jag inte spelat nånting. Jag börjar bli riktigt sugen på att komma igång igen faktiskt. Har fått mycket inspiration under sommaren till nya låtar, både till "Sjöholm" och "Ingrid".
Det brukar dessvärre vara svårt att hitta tillfällen att komma loss från vardagslivet för att spela in dessa låtar. När jag har varit mycket i studion eller haft mycket spelningar så brukar jag ha dåligt samvete för att jag varit så lite med familjen. Precis på samma sätt kan jag få dåligt samvete när jag bara varit med familjen och inte fått spela nån musik. Märkligt!


Mina Killar!


Nästa helg har vi i allafall planerat att köra igång med Syster Ingrid igen.
Fram tills dess så får jag nöja mig ned att ratta på Stereon.

Här är lite elektroniska svenskproducerade poplåtar som jag vill minnas med sommaren 2010.
Klicka på låttiteln för att kunna lyssna på låten på Spotify.

Tim Berg "Bromance"
Rebecca  & Fiona "Luminery Ones"
Adrian Lux "Teenage Crime"
Little Majorette "Bite The Bullet"
CEO "Come With Me"
Psykakuten "If I Could Love I Would"
Robyn "Dancing On My Own"

lördag 14 augusti 2010

Groda-Glasstrut-Pinne.

I dag ska jag och min son gå till simbadet. I första hand ska vi träna på att simma, men framförallt ska vi ha en riktig "Far & Son" stund. Han har precis lärt sig att ta riktiga simtag med puffar och nu ska vi träna på att ta riktiga simtag utan puffar.




När jag var liten och skulle träna på att simma så gick min pappa med mig till simbadet. Han mutade mig alltid med att jag skulle få en chokladboll för varje fin längd jag gjorde. Han brukade alltid se till att det aldrig blev mer än två chokladbollar. Jag kan fortfarande känna smaken av Coca-Cola och Chokladboll samtidigt som man hörde ljudet av Bowlingkäglorna som föll från Caféets Bowlinghall. Det var något speciellt.

Jag har mutat min son med ett nytt spel till sitt nyinköpta Nintendo DS om han simmar en fin längd. Jag hoppas att de dröjer ett tag, de hade kanske inte passat hushållskassan med ett DS-spel den här månaden.
Men man kan ju alltid ta från sparkassan......

Dagens soundtrack får bli låten "Father and Son" med Cat Steavens.



För dig som inte har fattat min fyndiga överskrift så är det en ramsa som simlärare brukar ha för att lära barnen att ta rätt bentag när de simmar (Groda-Glasstrut-Pinne-Groda-Glasstrut-Pinne-Groda-Glasstrut-Pinne).

Simma lugnt!

fredag 13 augusti 2010

Flickidoler och skäggiga män med hästsvansar.

Då har pappa varit på festival.......
Jag skulle vilja dela upp gårdagens kulturkalas i två delar, eller i två "akter".
Den första akten utspelar sig på Scenen på Storans parkering och den andra akten utspelar sig på Brewhouse.

Akt.1
Klockan är fyra på eftermiddagen. Kitty Jutbring och Timo Räisänen + band intar scenen för en exklusiv p3-live spelning (sänds på lördag kl 12.00). Timo är som vanligt superglad och de är vi i publiken med.
Han radar upp sina hits och där emellan  kommer Kitty in och säger något kul. Ibland kör dom en radio jingel och sedan får Timo sjunga igen. Han gör en väldigt fin tolkning av The Korgies gamla klassiker "Everybody's Got To Learn Sometime" helt själv på scen. Men allra roligast är att min fru tittar förbi efter jobbet. Vi går nästan aldrig på konsert tillsammans längre (bara på mina egna spelningar om vi får barnvakt) så vi står där och njuter tillsammans en stund.

Timo och Kitty underhöll publiken.

Efter att min fru åkt hem möter jag upp en kär vän och vi gör oss redo för Oscar Linnros. Det är minst 5000 personer i publiken när Oscar går på scenen. Jag och min vän känner oss väldigt gamla där vi står mitt ibland ett stort hav av tonårsflickor. Jag blir inte så imponerad av Oscar. Bandet jobbar på med dubbla trumset och en tjej som spelar cello. Han har två låtar som alla väntar på: "Ack, Sundbyberg" och "Från och med du". När han har kört dem är konserten slut och vi tränger oss ut från Storan i ett  hav av tonårsflickor och promenerar vidare till Brewhouse.


Akt.2
Stället är indelat i två delar. Längst fram i lokalen vid scenen hänger ungdomsgården och plötsligt känner vi oss som farsor på stan. vi går vidare längre bak i lokalen, ett staket skärmar av rummet och på andra sidan är baren. Där håller vi lite äldre till.
Banden byter av varandra, jag tror att vi hinner se 4 eller 5 band på två timmar (jag tappade räkningen tillslut). Dom kör sjusträngat och dubbeltramp sångarna skriker i mikrofonen och vi tittar på.
Många i publiken har långt skägg och hästsvans. Flera har metal T-shirts på sig.
Det är ganska underhållande att iakta denna tillställning. Jag blir påmind om när jag själv spelade i hårdrocksband i början på 90-talet. Vi spelade på Rock of Bohuslän och jag minns våran första spelning på Corallen i Stenungsund.

Zombiekrig

Men varför gick popsnöret Peter Sjöholm till Brewhouse kan man ju fråga sig?
Jo för att ZOMBIEKRIG spelade där igår! Zombiekrig spelar svensk metal. Alla tidigare band jag hört som försökt sig på detta har låtit på skoj. Men Zombiekrig är på riktigt. De lever ut sin image fullt ut. Jag skrev igår att Mormors Systrar sjöng om döden. Man kan väl säga att Zombie Krig tar de ett steg till. Med låttitlar som "Döden" eller "Dö för fan" messar sångaren fram sina vemodiga texter medan publiken bara står och hoppar. Jag måste säga de (även om jag är ett popsnöre) Zombiekrig är skit bra!


GOTO80 drack kaffe och spelade
aldeles för högt på sin Amiga.

De skulle kunna blivit en tredje akt den här kvällen. Men eftersom regnet vräkte ner och jag hade lämnat min regnjacka i bilen så var de inte så kul att titta på Teddybears på Götaplatsen. Vi gick däremot in på Stadsbiblioteket för att titta på GOTO80. Eftersom jag är väldigt förtjust i Bit-pop typ Slagsmålsklubben och 047 så trodde jag att detta kunde bli kvällens höjdpunkt. Men ljudet var så snuskigt högt att inte ens mina hörselskydd tyckte att det var OK när databeatsen började vibrera i högtalarna. Så jag tog bilen hem i ösregn och åska.

Jag längtar redan till Innebandyn som börjar om två veckor.
Då ska jag ha på mig mitt nya svettband när jag spelar.


Ikväll blir det fredagsmys med hela familjen.
Middag i vardagsrummet och lite fredasgodis till Bollibompa.
Vi kanske dansar loss lite till Spotify. Min 2 åriga dotter brukar villja höra "Manboy" om och om igen....
JAG LÄNGTAR!

torsdag 12 augusti 2010

Ska du gå på Way Out West i helgen?

-Ska du gå på Way Out West i helgen? Frågade "Synthar Kent" efter att Universal Poplab gått av scenen på Brewhouse i går kväll.
-Nej, jag är familjefar! Svarade jag.

Visst hade det varit roligt att gå på WOW i helgen, men jag känner inte att jag kan lägga varken tiden eller pengarna på denna tillställning. Jag är istället glad att jag lyckats fixa barnvakt både onsdag och torsdag kväll så att jag kan titta på kulturkalaset i Göteborg (helt gratis!).
Jag hann faktiskt med att titta på hela fyra band igår. Alla väldigt olika varandra.

Först ut var Mormors systrar
Jag var genomblöt efter att ha spungit igenom ösregnet till tältet på Bältesspännarparken.
jag intog första parkett vid scenen, väntade förväntansfullt samtidgt som jag fick lyfta upp fötterna för att inte trampa i den växande översvämningen framme vid scenkanten. Det var jag och lite barnfamiljer.....
Mormors Systrar är en trio. Tre flickor som sjunger fantastisk stämsång, lite åt jazzhållet.
De var grymt tighta! Spelade trummor, Bas och Piano samtidigt som de satte stämsången klockrent.
De här var bara början på min "festivaldag" men helt klart kvällens bästa band. Texterna handalde om allt från Döden till vanligt vardags-snack.

Nästa band sprang jag på av en slump. Marabous hette de och spelade under ett litet tälttak mitt på Avenyn. Jag vet inte om de hade tillstånd eller var de kom ifrån, men det blev en positiv överraskning för mig att springa på dessa gossar. Riktig gammal indie som tog mig tillbaks till mina gamla år som indie-poppare på 90-talet.

Marabous spelar i sitt lilla tält.


På Brewhouse hann jag se två band. Lustigt att de körde massa olika små punkband och sedan avslutar med ett stort kommersiellt synthpop band (fast samtidigt lite kul). Punkbandet hette Nemas. De pratade om en Europaturné de precis hade gjort. Förmodligen hade de haft en spelning i Tyskland, musiker på den nivån brukar kalla sånt för Europaturné (jag talar av egen erfarenhet). De kunde sin "D-takt" och sina moves. Sångaren hade tappat rösten vid Tyska gränsen nånstans så hans bandpolare fick hjälpa honom att sjunga hela tiden.
Kvällen avslutades med Universal Poplab. Trallvänlig glad synth-pop med Christer från P3 på sång. Bäst var när de framförde Morrisseys gamla klassiker "We hate it when our friends become successful" under ett konfettiregn av hjärtan.

Christer valde att sjunga i mössa eftersom han hade ny frisyr.


Det är alltid kul att gå på Synthkonsert! De finns alltid folk i publiken som känner igen mig som Synth-artisten Peter Sjöholm.....

Det är inte lika kul när min 6 åriga son ringer och gråter för att han längtar efter pappa när jag som bäst njuter av min "festivaldag" ......

Ikväll blir de mer Kulturkalas.........mer om de imorgon.