Fyra fantastiska band på samma klubb på samma kväll.

Henriksbergs takterrass tisdag den 10 juli 2012.
På Scen: Junkie Thrown, Psyk, Ms Henrik och Rickard & Juvelerna


Jag bestämde mig kvällen innan att jag skulle gå på Late Night Club på Henriksbergs takterras på tisdag. Mest på grund av att jag ville se Rickard och Juvelerna, men när jag även fick se att Ms Henrik skulle spela var saken avgjord. Jag har lyssnat på dem på deras hemsida och älskar deras feta elektroniska beats ihop med sköna indiepopmelodier...... Att de dessutom skulle uppträda två band till som var svinbra kunde jag inte i min vildaste fantasi drömma om..... Men det gjorde de!

Jag var som vanligt på plats tidigt på klubben. Jag hade tagit med mig min kompis Daniel också! Vi hade båda semester och jag tyckte att vi båda behövde komma ut lite grann. Daniel fick dricka öl och jag fick titta på bra band...Vi hann precis installera oss, Daniel med en öl och jag med ett glas vatten, innan första bandet började spela. 

Första bandet Junkie Thrown bestod av en person, Sanna Holmström och en gitarr. Hon gav skenet av att vara lite blyg och nervös när hon satte sig bakom sin gitarr på scenen. Men så fort som hon började spela försvann alla spår av nervositet. Sanna byggde med hjälp av en loop-pedal upp fantastiska arrangemang med bara en gitarr och sin röst. Vi var ganska få i publiken, men vi som var där lyssnade andäktigt. Jag och Daniel satt och småpratade lite medan vi lyssnade och drack, men vi blev snabbt tillsagda av några flickor vid samma bord om vi inte kunde sätta oss någon annanstans om vi skulle prata. Eftersom vi tog flickornas sinnesstämning på största allvar, satte vi oss på trappan och fortsatte njuta av Junkie Thrown's stämningsfulla spelning. Allra bäst var när ett oljud av misstag kom med i en låt genom loop-pedalen. De lät nästan som ett surr från en mobiltelefon och man såg på Linnea att hon först stördes av ljudet. Men istället för att bryta låten byggde hon istället in surret i arrangemanget och de hela blev riktigt häftigt. Jag tänkte för mig själv att de här kanske blir kvällens bästa band..... Men då hade vi tre band kvar.

Andra bandet Psynk bestod också bara av en person. Per Baltzar som med en akustisk gitarr och en liten scensynth hoppade runt på scenen, spelade och sjöng till förinspelade låtar som var arrangerade med hjälp av en gammal leksakskeyboard. Daniel tyckte att han påminde om Peter Sjöholm, vilket jag bara tog som en komplimang. Men visst kunde jag se likheter mellan oss båda! Per, precis som jag döljer det djupa i sina låttexter bakom massa spex på scenen. Han hade t ex med sig en stor oljemålning på Opra Winfrey brevid sig på scenen. Jag skrattade och diggade med i Psynk's låtar, fast när han spelade låtarna "När människor störts" och "Sthlm" efter varandra skrattade jag inte längre. Då stod vi i publiken bara och lyssnade helt tagna av de vackra texterna. Inte ens Pers spexande på scenen kunde släta över de nakna texterna! För att vi inte skulle bli för sentimentala avslutade han sedan med låten "Bränn ner skiten". En låt som tydligen var tillägnad till hans gamla jobb. Efteråt tänkte jag att detta och de förra bandet blir nog kvällens bästa..... Men då hade vi två band kvar.

Kvällens tredje band Ms Henrik hade jag verkligen sett fram emot att få se. Klubbägaren Henrik Nordahls band som jag blivit tipsad om tidigare. Jag visste inte vilka som ingick i bandet så jag blev positivt överaskad när den skönsjungande Hanna Smallbone ställde sig bakom synthen och även hennes basist var med i de här bandet. Sångaren Henrik Eksvärd klev upp på scenen som en nybakad Henrik Berggren, mässade fram sina texter samtidigt som han klättrade på staketet framme vid scenkanten. Tänk dig ett riktigt tungt trummaskinsbeat ihop med några riktigt feta synthar! Lägg därefter till en distad elgitarr och bas och Henriks fantastiska röst på toppen av allt. De här var riktigt tungt! Lyssna på låtarna "Doing for the man", "Everybody's in here" och "When I was a young girl" på hemsidan så förstår du vad jag menar! De här var ändå kvällens bästa tänkte jag för mig själv. Fast konserten blev lite seg emellanåt på grund av de långa utdragna mellanspelen. Jag föstod att sångaren var ett stort fan av Lou Reed, och de ville förmodligen efterlikna Velvet Undergounds urflippningar. Fast själv tyckte jag att de kunde lagt den tiden på att spela fler tunga feta beats.... Fast samtidigt tänkte jag att detta och de två tidigare banden var nog ändå de bästa.... Fast då hade vi Rikard kvar!

Kvällens sista band Rickard och Juvelerna. Rickard och jag är gamla bandkollegor i rockbandet Waterbug och har många gamla musikminnen ihop. Så när bandet inledde sin konsert med en svensk översättning av Waterbugs gamla klassiker "Arizona" väcktes många tankar och minnen inom mig. Som låt nummer två spelade gruppen sin nya singel "Eporna, mopederna och vännerna". Fan vilken grym inledning på en konsert! Sedan radades flera av låtarna från den kommande plattan upp. Flera av låtarna har redan blivit klassiker för oss som har följt Rickard under de senaste åren. Jag tänker till exempel på "Den här skitna staden" och "Ukrainska nätter". Jag kan inte sluta tänka på hur fort de ändå har gått för Rickard! I oktober 2010 fick Rickard några låtar på Myspace recenserade i Göteborgs Posten. Och nu släpper hans grupp Rickar & Juvelerna sin skiva på skivbolaget A Westside Fabrication. Jag råkar dessutom veta att Rickard har fått hoppa in som sångare i Augustifamiljen där han fått sjunga duett med bland annat Magnus Carlsson....

Under Rickard & Juvelernas konsert stod jag plötsligt bredvid Per Baltzar från Psyk. Vi tittar på varandra och jag sa:
-Tänk ikväll har vi fått se fyra helt fantastiska konserter och alla helt olika varann!
Per nickade instämmande och log.....

Tillsist:
Jag är lite trög ibland. Fick äntligen klurat ut (med lite hjälp av Daniel) vad Rickard & Juvelerna har fått sitt namn ifrån. Flera av killarna i bandet heter Joel (!). Rickard and The Jewels (Joels).

Tillsist 2:
Varför kommer de inte fler och tittar på en sån fantastisk klubbkväll när det bara kostar 20 kr?