POPPAPPAN: Lilla Sällskapet på Haddocks

Haddocks i Skärhamn, fredag den 3 augusti

På Scen: Lilla Sällskapet

Det blev en väldigt speciell kväll på Haddocks i fredags. Som vanligt gjorde jag och min käre vän Daniel den vanliga dealen; Jag kör bil och får titta på bra band och Daniel dricker öl och håller mig sällskap. Vi laddade ordentligt i bilen på väg ut till Skärhamn, och lyssnade på Lilla Sällskapets debutalbum "Om vingarna bär", för att värma upp inför kvällens konsert.

Utsikt från Haddocks.

Vi var på plats strax efter 21:00 och satte oss på Haddocks uteservering, Daniel med en öl och jag med en Cola. Vi njöt av den vackra havsutsikten och läppjade på våra goda drycker. Stället var vid den här tidpunkten mest fyllt av middagsgäster. Efter någon timma flyttade vi oss inomhus och fyllde på våra glas. Vi tittade på medan stället fylldes av folk och häpnades över hur unga klubb-besökarna var. Jag pratade med en tjej som var 29 år och hon kände sig gammal sa hon. Jag ska inte säga hur jag och Daniel kände oss.... Det började bli riktigt livat i kön in till Haddocks. Småflickor hade förfalskat sina stämplar med kulspetspennor (själv fick jag aldrig någon stämpel) och killar med kepsarna bak-o-fram och skjortorna uppknäppta vällde in och ställde sig snabbt i baren för att köpa öl. Nu kanske ni tror att jag såg negativt på detta... Men tvärtom! Det var längesen som jag haft så kul på något uteställe.

Kvällens DJ småhöjde volymen hela tiden och när han drog igång The Brand New Heavies "Dream come true" kunde jag inte hålla mig. Jag fick med mig Daniel och två tjejer (som var någorluna i våran ålder) upp på dansgolvet. Det var inga andra som dansade! Kepskillarna och flickorna satt längst med väggen med varsin öl. Stämningen var inte helt olik den som ibland infann sig på knattedisko när man var liten. Jag körde mina favorit-moves på dansgolvet och ungdomarna tittade på mig med förundrade blickar. Efter en stund vågade sig faktiskt några till upp på dansgolvet, och tillslut kom två killar upp med blåvitrandiga, uppknäppta skjortor och bratz-frisyrer. Den ene klappade mig på axeln och sa:- Fan grabben, du har ju de rätta movesen. Jag kände mig stolt och fortsatte praktisera mina danssteg allt medan dansgolvet fylldes på.

Efter en stund blev jag trött och behövde vila. Jag gick ett varv längst med kantbordet där alla försynta pojkar och flickor satt. Jag passade på att dela ut flyers med reklam för mitt punkband Syster Ingrids nya skiva "Punk". Det visade sig att jag hade hamnat hos precis rätt målgrupp...... Alla ungdomar ville ha mina flyers och några skate-killar gjorde high-five med mig när de hörde att det var svensk punk jag sysslade med.

Här någonstans glömde jag av en liten stund att jag var klubb-besökare och att jag skulle titta på ett av mina favoritband. Istället kände jag mig som jag brukar göra när jag är rastvakt på högstadieskolan där jag jobbar. Fast när jag gick in till scenen och upptäckte att bandet precis börjat spela blev jag snabbt påmind om varför jag hade tagit mig till Skärhamn denna kväll!

Om jag sa att DJ´n hade smyghöjt under kvällen så vet jag inte vad man ska säga att ljudteknikern till bandet hade gjort. Fyyyyyyyyyy vad högt det var. Man hörde inte basen, utan den gick bara som en tryckvåg genom ryggen ner i rumpan, fortsatte sedan ner i benen och ut i golvet. Lilla Sällskapet gav verkligen allt på scenen. Mats Norman röjde ordentligt bakom sina instrument och sångaren Erik Nordström satte sången helt klockrent (i alla fall de gånger man hörde den). Fast vad hjälper det när ljudet var så illa. Förmodligen hade det låtit bättre om jag hade gått ut och ställt mig utanför Haddocks. Hela lokalen kändes som ett stort högtalarmembran som bara vibrerade.

Nåväl! Bandet ska i alla fall ha ett stort tack. De fick till en ordentlig allsång när de avslutade med sin radiohit "Jag vill ut". Fulla flickor rullade samtidigt runt på golvet medan vakterna stod precis bredvid och tittade förundrat. Jag iakttog det hela med ett stort leende.... Som en överraskning körde gruppen sin allra första singel "Genova" som extranummer - Min absoluta favoritlåt med bandet.

Tillsist vill jag bara skicka en hälsning till damen som jag fick bära runt på halva kvällen. Jag hoppas att hon kom hem helskinnad i Tjörns enda svarttaxi........