Det är Greg Fitzpatrick som ligger bakom soundet!

I går kväll var det dags! Dags att titta på Adolphsson & Falks första riktiga elektroniska spelning någonsin. Insläppet öppnade 21.00. Jag hade tillbringat hela eftermiddagen och kvällen med fru och barn hemma hos mina föräldrar. vi hade haft en riktig trevlig afton med middag och avslutade med att titta på gamla diabilder! För en annan kanske det låter supertråkigt, men jag tycker att det är något av de roligaste som finns. Så de kändes lite segt att bryta upp för att åka vidare in till stan. Men jag laddade med Adolphsson & Falk i bilstereon och snart var jag på (i alla fall lite) klubbhumör.

Väl inne på musikens hus, där konserten skulle äga rum, möttes jag av hela Synthklubben gänget. Alla grabbarna var där! De visade sig att de hade ett finger med i spelet även den här kvällen. Fast åldersnittet på stället var säkert 20 år äldre än vad de brukar vara på en vanlig synthkonsert. Adolphsson & Falk har helt klart en något äldre publik än de flesta andra synthband. Jag vet inte om Krister, kvällens DJ tog hänsyn till detta, eller om han hade planerat innan att bara köra gamla 80-tals klassiker. Jag tyckte bara detta var ett plus. Eftersom jag har lite svårt för den något råare synthen och hellre föredrar 80-tals popen.

Några låtar som jag hann snappa upp från dansgolvet under kvällen:
Blondie "Heart of glass"
Alphaville "Big in Japan"
Duran Duran "A view to a kill"
Mobie Homes "I know I will die"
Ratata "Ögon av is"
A-ha "The sun always shines on T.V"
Pet Shop Boys "It's a sin"
m fl......

22.00 gick bandet på scenen. Bandet bestod av Tomas Adolphsson och Anders Falk på varsin gitarr och sång. Förutom dem stod Greg Fitzpatrick mitt på scenen med en stor fet synth och ett par datorer runt sig. Han hade även med sig sin gudson som spelade trummor på en drumpad. Vill bara påpeka att trumkillen bara hade en arm (!) men han spelade med två trumpinnar. Han spelade dessutom vissa synthslingor på sina drumpads.... grymt!!!
Nåväl..... konserten inleddes med en lugn version av låten "Över tid och rum" helt OK. Sedan drog de igång med en av sina största hits "Ifrån" och stämningen infann sig direkt! Bandet spelade bara låtar från 80-talet under kvällen (förutom den nya låten "Gjord för mig") och alla, både unga och gamla njöt av den underbara nostalgi trippen.
Bara för att nämna några klassiker som spelade under kvällen:
"Blinkar blå", "Från min radio" ,"Mr Jones Maskin", "Stockholmsserenad", "1-0-0-1-0", "Hav", "Nu lever jag igen", "Krafter vi aldrig känner", "Bärande våg", "Ljuset på min väg". Det drog en fin nostalgi vind igenom hela kvällen. Frågan är ändå om de inte blåste lite extra i publiken när de spelade "Kroppens Automatik"?





Adolphson



Falk

Man kan aldrig ta ifrån Tomas Adolphsson och Anders Falk att de är dom som har skrivigt de här fantastiska låtarna. Samtidigt så blir det väldigt tydligt, speciellt den här kvällen, att det är Greg Fitzpatrick som står för de synthiga soundet. A & F hade aldrig varit ett synthband om inte Greg hade varit med på de första skivorna.

Den enarmade trummisen.

Innan jag sätter mig i bilen och åker hem i natten, så får jag den stora äran att skaka hand med Greg. Jag tänker att de är den där handen som gör alla de fantastiska synthsolona i t ex "1-0-0-1-0" och "Nu lever jag igen". Jag hinner även med ett fotografi där Tomas och Anders är med också.