Konsten att förstå ett mästerverk.

Förra året släppte trion Peter Bjorn & John sin platta "Living Thing".  Jag har alltid gillat bandets gitarrbaserade popmusik. Speciellt efter radiohiten "Young Folks". Man fick lite av den där gamla 90-tals indien i ett nytt fodral. Jag kan få lite Eggstone-vibbar över Peter Moréns röst.
När jag hörde ryktas om att Peter Bjorn & John hade släppt en ny platta letade jag genast upp den på Spotify. Jag lyssnade på den första låten och lite i början på den andra. Sedan hade jag bestämt mig..... skivan var inte bra! Gruppen hade frångott sitt gitarrpop-sound och försökt sig på något nyskapande.
Nej, jag dissade den fett!

Några veckor senare såg jag dem i ett TV framträdande. De körde sin senaste radiohit "Nothing to worry about". Med endast en gitarr, en bas och en drumpad. körade av några flickor i refrängen. Efter framträdandet blev de intervjuade. De berättade att de hade gått in i studion med inställningen att bara ha roligt (vilken klyscha). Jag blev mer och mer nyfiken och intresserad av plattan.
Dagen efter var jag tvungen att lyssna på den igen. Den här gången lyssnade jag på hela plattan. Jag lyssnade på den om och om igen. Plötsligt förstod jag vilket mästerverk det var. simplicity´is beauty är ett gammalt uttryck som jag gillar inom musiken. Jag tycker att de stämmer in bra på Living Thing plattan. Speciellt i öppningspåret "The feeling" som jag tidigare dissat. Tänk att med hjälp av så enkla ljud skapa ett mästerverk. Lyssnar man på skivan så är de full av lekfulla ljudbilder. Lyssna t ex på tredje spåret "Just the past". En fantastisk melodi uppbyggd på massa sköna effekter. Mitt i refrängen lägger de in ett gammalt svepande ljud taget från en gammal Roland D-50. Jag ler brett när jag hör de. Och jag kan tänka mig att Peter Bjorn & John log lika brett när de kom på den briljanta idén att ha med de.

Jag kan tänka mig att min känslan inför Peter Bjorn & Johns "Living Thing" var ungefär samma som folk har beskrivit med Radioheads platta "Kid A". Först tänker man Va fan e de här! Och efter några lyssningar tänker man WOW!
Egentligen borde fler band göra så här. Skit i pressen från media vad man ska prestera. Sluta tänk på att varje låt ska bli en radiohit. Lägg istället pressen på att ha kul. Jag kommer spontant att tänka på det svenska bandet Brainpool. De har inte fått speciellt mycket plats i rampljuset sedan deras gamla sångaren Janne Kask lämnade bandet för över 10 år sedan. 2004 släppte de skivan "Junk - a rock opera" . En rock opera som dubbel CD..... Låt kreativiteten flöda!