Sahara Hotnights på Emmabodafestivalen 1999 (Peter minns en konsert)

1998 spelade jag för första gången på Emmabodafestivalen. Jag spelade synth i Göteborgs indiebandet Waterbug. Det var en helt fantastisk kväll på alla sätt och vis. Regnet öste ner men publiken svek inte. De röjde längst framme vid scenen. Vi hade precis avslutat inspelningen av våran platta "Inbetween beast and freak" ett par veckor innan och vi körde nästan bara låtar från den plattan. Efteråt var både vi och kritikerna överens. Vi var bäst på hela festivalen....

Det var därför väldigt kul att komma tillbaka till Emmabodafestivalen 1999. Många kände igen mig från förra året. Jag var där tillsammans med min svåger Pär (fast jag visste inte att han skulle bli min svåger förrän ett år senare) och vi hade en fantastiskt kul festivalhelg ihop. Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om det men det gör jag inte.
Jag tänkte istället fokusera mig på Sahara Hotnights konsert på lilla scenen. De fyra flickorna i rockbandet var fortfarande mycket unga. De hade knappt gått ur gymnasiet. Vid denna tidpunkt låg vi dessutom på samma skivbolag. Mitt band Waterbug och Sahara Hotnight var båda signade på de lilla svenska indie skivbolaget A Westside fabrication. Vi i Waterbug hade börjat snackat om att försöka signa oss med något större bolag. Vårat kontrakt på 3 st fullängdare hade dessutom gått ut.

Hur som helst....
Nu står jag och Pär och tittar på Sahara Hotnights på lilla scenen på Emmabodafestivalen. De spelar ganska tidigt på kvällen och det är fortfarande ljust ute. Fräckast är basisten som gör häftiga poser på scenen. Hon har på sig ett par färgglada små solglasögon och trallar med i texterna samtidigt som hon riffar. Jag blir faktiskt lite kär i henne. Jag blir nästan lite kär i hela bandet... Bäst är det när de spelar "Oh darling". En låt som var med på en samlingsskiva från A Westside Fabrication som jag hade fått tidgare under året (den kan man lyssna på här). Helt fantastiskt!
Eftersom vi var skivbolagkollégor och eftersom jag var på så bra humör tog jag beslutet att gå backstage och prata med bandet. Bakom scenen stod en kille som angav sig för att vara manager (han var förmodligen pojkvän till någon i bandet). Jag presenterade mig och förklarade vem jag var. Vi stod och pratade medan tjejerna körde sitt extranummer. Jag förklarade att vi var skivbolags kollégor, men la även till att vi funderat på att byta till ett annat bolag. Managern svarade snabbt att de också hade planer på att byta skivbolag. De sa han bara för att jag sa de tänkte jag.......

Sahara Hotnigts springer av scenen och försvinner snabbt in i sin turnébuss. Utan att egentligen tänka efter följer jag med. Flickorna tittar på mig. Jag har på mig en solhatt med N.Y tryckt på framsidan. Jag har ett par poppiga tonade glasögon på mig och ett stort plåster i ansiktet. -Du är Waterbug, säger någon av dem. Fantastiskt tänker jag. Inte nog med att jag är Keyboardist i bandet. Nu ÄÄÄÄR jag helt plötsligt hela bandet. Mest stolt blev jag naturigtvis för att de kände igen mig. Jag berömde dem och tackade för ett grymt gig. Jag gav en extra eloge till basisten.....
 En vecka senare läste jag i en tidning att de signats av SONY BMG.