Slowpoke Rodriguez - En gammal vän gör comeback!

Innan jag började spela svensk synthpop och innan jag började sjunga i punkband så spelade jag synth i Göteborgs indiebandet Waterbug. Det var tack vare sångaren Rickard Nilsson som jag fick vara med. Rickard och jag jobbade på samma skola och brukade prata med varandra i personalrummet. Vi upptäckte att vi gillade samma musik och Rickard ringde mig en kväll och frågade om jag ville vara med i bandet som Keyboardist och låtskrivare. 22 år gammal började jag spela med indieveteranerna.  Jag sänkte medelåldern och höjde musikaliteten i bandet..... Rickard brukade säga att jag var den enda musikern i bandet (han hade nog rätt). Fast det är inte de musikaliska artisterna som når den största framgången.

Rickard och jag har umgåtts flitigt under åren. Vi har jobbat på samma skola och i samma klass. Spelat i samma band och skrivigt låtar ihop. Under en period tror jag att jag umgicks mer med Rikard än med min flickvän. Vi har gjort mycket kul ihop, flera saker som jag absolut inte kan skriva om här......
I dag träffas vi inte så ofta. För något år sedan träffades vi och grillade med våra barn ute på Orust. Jag frågade Rickard om han fortfarande håller på med musiken. Lite sa han. Därför är det för mig en fröjd att idag kunna presentera Rickard Slowpoke Rodriguez Nilsson. Rickard har precis, just idag släppt 5 stycken låtar på sin Myspacesida som du kan lyssna på här.

Slowpoke Rodriguez

Rickard skriver precis lika fina melodier och texter som han gjorde under Waterbug tiden. Jag minns hur jag brukade sova över hos Rikard på Mölndalsvägen. Hur vi på morgonen satt med en gitarr och komponerade ihop våra låtar. Extra kul är det att Rikard tagit med låten "Arizona" som var med på Waterbugs allra första skiva "supercalifragilisticexpialidocious" (ja den hette så).
Jag vill bara önska Rikard lycka till. Jag tror att det är svårt för en gammal popartist att bara lägga av. Man måste få skriva av sig ibland.....