Den Norske Cornelis Vreeswijk.

Alla förväntar sig väl en recension av Cornelis filmen igår. Jag känner att jag inte är den rätte att hålla på med sånt..... Att recensera alltså. Fast jag känner ändå att jag måste nämna något om filmen. Det är ju ofta så när man sett en bra film på bio att man går omkring lite efteråt och funderar. Det var speciellt två saker jag funderade på igår som berörde mig. Eller rättare sagt två personer. Den ena var vissångaren Cornelis Vreeswijk och den andre var skådespelaren Hans-Erik Dyvik Husby. 

För att börja med Cornelis så fick jag en nytändning på hans musik igår. Efter att fått följa med i en filmatisering av hans liv hör jag texterna och musiken på ett nytt sätt. Hans barndom, de hårda turnélivet och familjelivet osv. Jag blev dessutom imponerad av hans bredd i musiken. Många av låtarna är ju rena visor medan andra nästan går åt punkhållet som t ex "Mördar Anders" och "Slusk-Blues". Kanske inte musikmässigt men i själva attityden och framförandet.

För att sedan prata om skådespelaren Hans-Erik Dyvik Husby, sångaren i Turbonegro även kallad Hank von Helvete, måste jag säga att han gjorde en fantastisk tolkning av Cornelis. Både utseendemässigt och i kroppspråket. Fast jag måste erkänna att jag inte kunde se en sekund av filmen utan att tänka att det var Hans-Erik på bioduken och inte Cornelis. Hans-Erik sjöng ett par av Cornelis låtar själv medan han mimade till originalinspelningarna på vissa låtar. Jag tyckte att han gjorde bra tolkningar av låtarna fast det går inte att komma ifrån att originalen självklart är bäst. Jag har dock kommit på mig själv att sjunga "Mördar Anders" hela morgonen med norsk brytning....

Jag vill tillsist berätta att jag satte Coca-Colan i halsen av skratt när Johan Glans plötsligt dyker upp i en biroll på bioduken och drar en replik helt oförberätt.....

Dagens Soundtrack: Cornelis Vreeswijk "Grimasch om morgonen"