Håkan Hellström Way Out West 2010.

Jag ska inte på Way Out West i år och jag var inte på Way Out West förra året heller... Fast på vissa spelningar under festivalen kan jag känna att jag borde varit där. Som när Håkan Hellström spelade förra året och körde hela sin debutplatta "Känn ingen sorg för mig Göteborg" låt för låt rakt igenom.

Jag vet att jag skrivit lite negativt om Håkan tidigare i bloggen. Men jag vill göra klart en gång för alla att jag är ett riktig gammalt Håkan fan (med betoning på gammalt). Jag köpte Håkans debutplatta hösten 2000. Jag var nyförälskad i min nyfunna flickvän (som senare skulle bli min fru och mamma till mina barn). Vi spelade skivan varje kväll i min etta på Hisingen. Den har skapat många minnen, framförallt från den där hösten 2000.
När jag hörde talas om att Håkan skulle köra första plattan på WOW tänkte jag bara... shit! Jag skulle varit där....

Nu i somras så hittade jag hela konserten på Spotify. "Way Out West 2010" heter den. Alla låtar, mellansnack och alltihopa på en skiva. När jag lyssnar på den känns det nästan som jag står i publiken. Jag tror aldrig jag har hört en sådan allsång på en konsert. Låt efter låt hänger publiken med i varenda textrad. Efter "Ramlar" passar Håkan på att hålla ett litet längre tal till publiken. Mycket publik frieri...... Han avslutar även med ett litet tacktal innan de fantastiska sista spåret "Dom dimmiga dagarna".


Tack Håkan för alla fina låtar och alla fina minnen de har skapat!
Men jag funderar fortfarande på varför du måste envisas med att sjunga som Björne på den senaste skivan..... (lyssna bara på titelspåret "2 steg från paradise").