Indie Wannabee.

Det är alltid kul med folk som anstränger sig till de yttersta med sitt utseende. De ska synas redan på håret, skorna eller jackan vilken musik man lyssnar på. punk, synth, hårdrock etc. Jag har fått för mig att de där "utklädda" personerna i själva verket inte kan så mycket om sin musikstil och måste istället klä sig som att de gjorde de. Fast de tror jag nog bara eftersom jag själv var sån när jag var ung.....
I dag klär jag mig alltid i T-shirt och jeans oavsett om jag ska på synth-klubb, punk-klubb eller indie eller vad de nu kan tänkas va för nånting. För jag vet ändå att när jag står där och tittar på alla andra "utklädda", så kan och vet jag mer än dem ändå...... fast det är nog inte sant de heller.

Jag kommer speciellt ihåg vid ett tillfälle. Det var på Accelerator på Trädgårn i Göteborg 2001. Minifestivalen som lyckades få stora indieband att mellanlanda i Sverige på väg mellan de stora festivalerna i Europa. Jag såg speciellt fram emot att få titta på Arab Strab och naturligtvis de nya bandet The Strokes. Weeping Willows sångaren Magnus Carlsson uppträdde tidigt på festivalen. Medan Magnus uppträdde gick jag runt och studerade folk och fick syn på precis en sån där. En sån där "utklädd". Eller utklädd var väl kanske att ta i. Men det var en kille som verkligen ansträngde sig för att se indie ut. Ett riktigt Indie Wannabee. Han stod bara där helt själv och såg svår ut. Han hade för korta jeans och Converse. En mönstrad skjorta och en tight skinnjacka som inte gick att knäppa. Håret var rufsigt. De såg ut som han hade gjort allt för att de skulle se ut som om han inte gjort nånting med de. Jag tänkte för mig själv att jag är mycket mer indie än vad han någonsin kan drömma om. Senare på kvällen så såg jag att det var han som var gitarristen i The Strokes...

Dagens soundtrack: The Strokes "Last nite"

Konsten att förstå ett mästerverk.

Förra året släppte trion Peter Bjorn & John sin platta "Living Thing".  Jag har alltid gillat bandets gitarrbaserade popmusik. Speciellt efter radiohiten "Young Folks". Man fick lite av den där gamla 90-tals indien i ett nytt fodral. Jag kan få lite Eggstone-vibbar över Peter Moréns röst.
När jag hörde ryktas om att Peter Bjorn & John hade släppt en ny platta letade jag genast upp den på Spotify. Jag lyssnade på den första låten och lite i början på den andra. Sedan hade jag bestämt mig..... skivan var inte bra! Gruppen hade frångott sitt gitarrpop-sound och försökt sig på något nyskapande.
Nej, jag dissade den fett!

Några veckor senare såg jag dem i ett TV framträdande. De körde sin senaste radiohit "Nothing to worry about". Med endast en gitarr, en bas och en drumpad. körade av några flickor i refrängen. Efter framträdandet blev de intervjuade. De berättade att de hade gått in i studion med inställningen att bara ha roligt (vilken klyscha). Jag blev mer och mer nyfiken och intresserad av plattan.
Dagen efter var jag tvungen att lyssna på den igen. Den här gången lyssnade jag på hela plattan. Jag lyssnade på den om och om igen. Plötsligt förstod jag vilket mästerverk det var. simplicity´is beauty är ett gammalt uttryck som jag gillar inom musiken. Jag tycker att de stämmer in bra på Living Thing plattan. Speciellt i öppningspåret "The feeling" som jag tidigare dissat. Tänk att med hjälp av så enkla ljud skapa ett mästerverk. Lyssnar man på skivan så är de full av lekfulla ljudbilder. Lyssna t ex på tredje spåret "Just the past". En fantastisk melodi uppbyggd på massa sköna effekter. Mitt i refrängen lägger de in ett gammalt svepande ljud taget från en gammal Roland D-50. Jag ler brett när jag hör de. Och jag kan tänka mig att Peter Bjorn & John log lika brett när de kom på den briljanta idén att ha med de.

Jag kan tänka mig att min känslan inför Peter Bjorn & Johns "Living Thing" var ungefär samma som folk har beskrivit med Radioheads platta "Kid A". Först tänker man Va fan e de här! Och efter några lyssningar tänker man WOW!
Egentligen borde fler band göra så här. Skit i pressen från media vad man ska prestera. Sluta tänk på att varje låt ska bli en radiohit. Lägg istället pressen på att ha kul. Jag kommer spontant att tänka på det svenska bandet Brainpool. De har inte fått speciellt mycket plats i rampljuset sedan deras gamla sångaren Janne Kask lämnade bandet för över 10 år sedan. 2004 släppte de skivan "Junk - a rock opera" . En rock opera som dubbel CD..... Låt kreativiteten flöda!

Jag får sällskap av Johan Holmlund på Klubb Populär.

Jo visst!
Någon som kommer ihåg svenska indie bandet Easy? Vi som har hängt på Emmabodafestivalen hajar till!
Gamla Easy sångaren Johan Holmlund kommer att uppträda samma kväll som mig på Klubb Populär. Johan har precis släppt en bok. "Jag har simmat med monstret" heter den. Har jag förstått saken rätt så kommer Johan att ha högläsning på scenen ur sin nya bok. Mycket spännande tycker jag! Var det inte Mattias Alkberg (Sångaren i The Bear Quartet) som läste högt ur en av sina böcker på Hultsfred en gång? Själv hade jag tänkt sjunga på scenen men det brukar ju bli en del snack också mellan låtarna.

Johan Holmlund är även aktuell som kompositör till Håkan Hellströms senaste singel "Saknade Te Havs"


 

Lasse Lönndahl på Kulturhuset Fregatten i Stenungsund 2005 (Peter minns en konsert).

Min kompis Pernilla är ett stort fan av andlig musik. Hon är inte religiös och om man inte känner henne så skulle man kunna tro att hon är ironisk. Fast det är hon inte (bara lite). Jag tror att det är det varma och fina texterna som tilltalar henne. En av hennes stora idoler heter Berta Svensson som hon äger flera skivor med. Anna och Johnny Öst LP-skiva "Mor och Son" är också en favorit som hon kan varenda textrad ur. Men framför allt så är Lasse Löndahl en av hennes stora idoler. Förövrtig så lyssnar Pernilla på ganska tung musik.....

Good shit!

När vi fick reda på att Lasse skulle komma till Stenungsund så var jag och Pernilla snabba med att fixa biljetter. Jag har också fastnat lite för den andliga musiken, mycket tack vare Pernilla.

Här står jag förväntansfull innan konserten.

Jag och Pernilla var laddade till bristningsgränsen när det äntligen var dags. Jag hade tagit på mig min finaste kavaj dagen till ära. Vi såg till att vara på plats i god tid för att få bra sittplatser. Jag tror att konserthallen var fullsatt. En sak som vi snabbt la märke till var att vi var klart yngst på stället. Som 30 plussare är jag van att tillhöra den äldre generationen när jag går ut. Man kan väl säga att snittet låg på 65 år och uppåt (om man räknade bort personalen från dement avdelningen). 

Det var ett jäkla tryck på bandet när de drog igång. Lasse var kompad av Storbandet StenungSound & Stenungsunds musikkår. Jag önskar att jag också kan vara ute och turnéra när jag är över 70 år! Åldern satte  inga stopp för vad Lasse tog sig an på scenen. Framför allt så var det hans pigga och alerta mellansnack som tände publiken. I pausen fick jag och Pernilla tillsist träffa Lasse.

Först en signerad CD-skiva.

Sedan en kram.

Jag tror att konserten nådde sitt klimax efter pausen. Då Lasse drog flera av sina gamla hits. Publiken hade nog kommit igång mer också efter lite kaffe och kaka i pausen. Som avslutning drog han en av sina stora hits "Tiden går". Kvällen var magisk......

En av Lasses bästa låtar "Twist Till Menuett".

Plötsligt knackar det på dörren och Jonas Hörnqvist kommer in!

I dag har jag repat inför min klubb spelning på Henriksberg den 8 oktober. När jag som bäst står i replokalen och sjunger så knackar det på dörren. In stiger den store gitarrguden Jonas Hörnqvist! Lika pratglad och trevlig som vanligt. Han råkade höra att jag sjöng och kom in av ren nyfikenhet. Vi pratade en bra stund innan vi tog farväl. Trevliga hårdrocksgitarrister uppskattas!

I morgon ska jag "vabba". Första gången i höst faktsikt. Det är segt när det blir ofta och under långa perioder. Men när det bara blir någon dag kan det nästan vara lite skönt..... 

Får inte glömma att ringa Försäkringskassan bara.

Här ser vi Jonas Hörnqvist i högform med sitt band Treasure Land:

Norskt höst mode.

Många bloggar om kläder och mode. Jag tänkte göra ett försök eftersom jag blev så inspirerad när jag tittade på norsk curling i går. Jag tittade lite på TV samtidigt som min dotter skulle sova middag och gjorde detta fantasiska klädfynd på en TV-kanal. Hade jag haft mycket pengar så hade jag sett ut så här.

Kolla bara:

Så himla snyggt.

Nej, klädmode har aldrig varit min grej. Ska jag skriva om något så blir det nog musik.

Tänk vad lätt det är idag. Hör man en bra låt, det spelar ingen roll om det är på radion, på en fest eller i en klädaffär. Så räcker det oftast med att ta fram sin mobil, hålla den mot högtalaren som musiken kommer ifrån och vänta. Efter några sekunder står det på displayen vad gruppen eller artisten heter. Hör man låten på radion brukar man även kunna leta upp den på radiostationens hemsida på en låtlista. Sedan är sannolikheten stor att den finns på Spotify.

När jag var ung kunde man leta sig fördärvad efter låtar som man hört vid något tillfälle. Oftast utan resultat. Här följer en rad låtar som jag upptäckt de senaste åren, med hjälp av den tekniska utvecklingen:

La roux - Bulletproof

Giana Factory - Trippin'

Empire of the sun - We are the people

Chairlift - Bruises

Bat for Lashes - Daniel

Bird - Connection

Roisin Murphy - You know me better

Lake Heartbeat - Mystery



Populärt med svenska covers på nysläppta plattor!

Jag har lagt märke till att flera intressanta skivsläpp i år har avslutat skivan med en svensk cover. Gärna en gammal traditionell visa.


På Christopher Sanders solo platta "Hej Då" fanns det med hela tre stycken Astrid Lindgren covers.
"Mors lilla lathund", "Fattig Bondräng" och den avslutas med den vackra "Kalle Teodor".
Christopher är annars sångare i popgruppen [ingenting].

Hej då.

Vårat stora popgeni Robyns skivsläpp har väl inte undgått någon.
På "Bodytalk pt. 1" avslutar hon med den finstämda "Jag vet en dejlig rosa".

Bodytalk pt. 1

CEO, soloprojektet som Eric Berglund startade efter att duon The Tough Alliance splittrades. Släppte sin fantastiska soloplatta "White Magic"som  avlsutas lite otippat med låten "Den blomstertid nu kommer"

White Magic.

Den senaste upptäckten jag gjort på svenska covers som sista spår på nysläppta plattor, är faktistk från ett norskt band! Genialiska Casiokids avslutar sin nysläppta platta "Topp stemning på local bar" med svenska artisten Familjens stora hit "Det snurrar i min skalle".

Topp stemning på local bar.

Flygande Jakob idag och Disco imorgon.

Då var det fredag igen......
Jag och barnen har varit i affären och handlat godis och en grillad kyckling. Nu sitter barnen framför TVn och väntar på maten. Själv har jag precis slängt in en Flygande Jakob i ugnen. Jag och min fru har snart varit ihop i tio år men vi har adlrig varit riktigt överens om hur man tillagar denna matrtätt. Eftersom min fru kommer hem sent från jobbet och jag står för maten så blir det mitt recept den här gången.

Receptet.

I morgon är dagen som familjen Sjöholm har väntat på i flera veckor. Vi ska ha Disco!!!
Bara barnens kusiner + föräldrar är bjudna. Men vi har stora planer på gång.... Stämpel vid ingången, Röda Ferrari bilar, Choklad bollar och Popcorn. Bra musik blir det också. Några tänkbara kandidater på morgondagens playlist:

Lady Gaga "Telephone"
Felicia "Disco Freak"
Måns Zelmerlöw "Cara mia"
Alcazar "Headlines"
Michael Jackson "Smooth Chriminal"
Eric Saade "Manboy"
Will.i.am "I like to move it"
Rednex "Cotton Eye Joe"
Yolanda Be Cool & Dcup "We no speak americano"

Ikväll ska jag dricka Sambuca och titta på Dobidoo!

Eurodisco (En fredag-party-starter)

Om doften av rökmaskinvätska gjorde sig påmind förra fredagen när jag la upp 5 gamla techno klassiker. Så är det ingenting mot vad de här låtarna väcker för minnen.....
Tänk att de hade go-go dansare på Sjökanten i Stenungsund förr!

Blümchen - Heut' Ist Mein Tag



Alice Deejay -Better Off Alone


Roller girl - Super star


Basic Element - The Ride


Corona - The Rhythm of the Night

Både Syster Ingrid och Peter Sjöholm är på tapetern!

I sommras beklagade jag mig i mitt blogginlägg: Spelsugen! Jag beklagade mig för att jag inte fick utlopp för min musik. Att jag aldirg hann repa och att jag inte hann spela in något nytt. Nu är jag helt plötsligt på gång både med Syster Ingrid och Peter Sjöholm. De brukar ofta vara så..... Antingen så händer det ingenting i mitt musikliv eller så händer allt på en gång. Att man dessutom har ett jobb att gå till och en familj att ta hand om gör de hela bara ännu mer omtumlande.

I går fick jag de nya Syster Ingrid låtarna mixade och mailade till mig. Lite justeringar kanske kommer att göras, men så fort vi i bandet känner oss klara med dem så kommer ni också att få ta del av dem.
Till helgen kommer jag att repa inför min spelning på Klubb Populär. Det känns lite knepigt att repa själv med syntharna men jag måste...

Nå väl....
ikväll blir det iallafall inga konstigheter.
Jag åker till innebandyn och springer av mig alla bekymmer i världens minsta gympahall!



SYNTHARE ELLER HÅRDROCKARE?

Ryktet är sant: Peter Sjöholm uppträder live på Klubb Populär den 8e oktober!

Japp!
Det har ryktats om att jag ska spela på Henriksbergs takterrass den 8e oktober på Klubb Populär. Jag kan härmed intyga att ryktet är sant!

Jippie!

Jag har gjort två mindre halvprivata spelningar i år, fast de här blir den första riktiga spelningen som soloartisten Peter Sjöholm på över ett år. Lite pirrigt, men framförallt jävligt kul!
Jag börjar ju bli stammis på den här klubben.... Trodde att detta skulle bli mitt 4e uppträdande i ordningen, men klubbägaren Anders påminde mig om en tidig spelning i december 2004 på Sticky Fingers som jag hade missat att räkna med. Så detta blir alltså mitt femte gigg på Klubb Populär!!!!!!!!!!!


Klubb: Klubb Populär
Plats: Henriksbergs takterrass
Tid: 21-02
Pris: 80 kr. (Gratis inträde mellan 21-22)
Åldersgräns: 18 år.

Happy Hour i baren fram till kl. 22.00.
Och månadens flasköl 29 kr. hela kvällen!

Läs mer på Facebook här.

Att ta farväl av ett par skor.....

Det är inte lätt.... Det är inte lätt att ta farväl av något som man delat så mycket med.

Jag vet inte hur längesen det var, men det var många år sen jag köpte mina fina röda skor i en butik i Kungälv. De var helt nya och den röda färgen glänste i solljuset när jag tog min första promenad i dem. Mycket vatten har hunnit rinna under broarna och skorna har blivigt allt mer slitna. Men jag har inte hjärta att göra mig av med dem. Senaste gången jag använde dem var på Hasselbackens dag då jag ville vara extra fin när jag var konferencier. Men jag kände hur nedtrampade och utslitna de var.

Konsert på Storan i Göteborg 2007.

Här ovanför ser vi en klassisk bild som en kolléga tog med sin mobil efter ett gigg på Klubb Populär. Kanske ett av mina bästa framträdande någonsin. Jag ligger helt utmattad på scenen och bara tar emot publikens jubel. På fötterna har jag mina fina röda skor. Ett par veckor senare kom en man fram till mig på Synthklubben när jag stod och tittade på West End Girls.

Han sa:- Varför tar du inte bara dina röda skor och går upp på scenen och visar vad du går för?

Mina skor står mitt bland höstlöven.

Bilden här ovanför är tagen medan jag står och väntar på medlemmarna i Syster Ingrid. Det är hösten 2008 och vi ska för första gången träffas allihopa i våran nya replokal. Jag står beredd med kameran för att dokumentera tillfället och jag har naturligtvis dagen till ära tagit på mig mina fina skor.

Jag börjar mentalt träna mig på att jag nog snart kommer att slänga mina fina röda skor. Men det tar fortfarande emot litegrann. Är de någon som vill köpa dem så är det bara att lägga ett bud.....

Sahara Hotnights på Emmabodafestivalen 1999 (Peter minns en konsert)

1998 spelade jag för första gången på Emmabodafestivalen. Jag spelade synth i Göteborgs indiebandet Waterbug. Det var en helt fantastisk kväll på alla sätt och vis. Regnet öste ner men publiken svek inte. De röjde längst framme vid scenen. Vi hade precis avslutat inspelningen av våran platta "Inbetween beast and freak" ett par veckor innan och vi körde nästan bara låtar från den plattan. Efteråt var både vi och kritikerna överens. Vi var bäst på hela festivalen....

Det var därför väldigt kul att komma tillbaka till Emmabodafestivalen 1999. Många kände igen mig från förra året. Jag var där tillsammans med min svåger Pär (fast jag visste inte att han skulle bli min svåger förrän ett år senare) och vi hade en fantastiskt kul festivalhelg ihop. Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om det men det gör jag inte.
Jag tänkte istället fokusera mig på Sahara Hotnights konsert på lilla scenen. De fyra flickorna i rockbandet var fortfarande mycket unga. De hade knappt gått ur gymnasiet. Vid denna tidpunkt låg vi dessutom på samma skivbolag. Mitt band Waterbug och Sahara Hotnight var båda signade på de lilla svenska indie skivbolaget A Westside fabrication. Vi i Waterbug hade börjat snackat om att försöka signa oss med något större bolag. Vårat kontrakt på 3 st fullängdare hade dessutom gått ut.

Hur som helst....
Nu står jag och Pär och tittar på Sahara Hotnights på lilla scenen på Emmabodafestivalen. De spelar ganska tidigt på kvällen och det är fortfarande ljust ute. Fräckast är basisten som gör häftiga poser på scenen. Hon har på sig ett par färgglada små solglasögon och trallar med i texterna samtidigt som hon riffar. Jag blir faktiskt lite kär i henne. Jag blir nästan lite kär i hela bandet... Bäst är det när de spelar "Oh darling". En låt som var med på en samlingsskiva från A Westside Fabrication som jag hade fått tidgare under året (den kan man lyssna på här). Helt fantastiskt!
Eftersom vi var skivbolagkollégor och eftersom jag var på så bra humör tog jag beslutet att gå backstage och prata med bandet. Bakom scenen stod en kille som angav sig för att vara manager (han var förmodligen pojkvän till någon i bandet). Jag presenterade mig och förklarade vem jag var. Vi stod och pratade medan tjejerna körde sitt extranummer. Jag förklarade att vi var skivbolags kollégor, men la även till att vi funderat på att byta till ett annat bolag. Managern svarade snabbt att de också hade planer på att byta skivbolag. De sa han bara för att jag sa de tänkte jag.......

Sahara Hotnigts springer av scenen och försvinner snabbt in i sin turnébuss. Utan att egentligen tänka efter följer jag med. Flickorna tittar på mig. Jag har på mig en solhatt med N.Y tryckt på framsidan. Jag har ett par poppiga tonade glasögon på mig och ett stort plåster i ansiktet. -Du är Waterbug, säger någon av dem. Fantastiskt tänker jag. Inte nog med att jag är Keyboardist i bandet. Nu ÄÄÄÄR jag helt plötsligt hela bandet. Mest stolt blev jag naturigtvis för att de kände igen mig. Jag berömde dem och tackade för ett grymt gig. Jag gav en extra eloge till basisten.....
 En vecka senare läste jag i en tidning att de signats av SONY BMG.

Djävla P!

Jag har märkt att bokstaven P ofta faller bort när jag bloggar. Detta beror på att just den bokstaven glappar på mitt tangentbord. Jag har väl skrivigt Peter Sjöholm alldeles för många gånger....
Om jag t ex ska skriva på så blir det bara å. Jag måste ta i lite extra när jag ska trycka på bokstaven P....

Min kära replokal.

I går var jag i replokalen och spelade in. Först med Peter Sjöholm och sedan med Syster Ingrid. I dag ska jag rösta och gå på barnkalas.

Dagens soundtrack: The Rentals "Friends of P"

Poppapporna anfaller!!!!

Håkan Hellström, Timo Räisenän och Mattias Alkberg för att bara nämna några.....
Några pappor som valt att satsa på musiken. Mattias Alkberg har väl 5 st barn vid de här laget! Första gången jag träffade Mattias var 1998 i Rumble Roud Studio i Skelefteå, när mitt gamla band Waterbug skulle spela in våran platta där. Då hade han bara 3 st barn... Han skulle tillsammans med Kjell Nästén producera våran skiva. Jag hade sett fram emot att få träffa honom. Hans band The Bear quartet hade precis avlsutat inspelningarna av sin platta "Personality Crises". Jag glömmer aldirg den där rödhåriga fjuniga killen som satt och spelade på en elgitarr när vi kom in i studion första gången. Jag trodde att de var nån av de där sommarjobbarna som satt av tiden. Jag vågar inte säga hur lång tid det tog innan jag fattade att det var Mattias Alkberg som satt där! Men efter ett par veckor tillsammans med denna man måste jag erkänna att han var ett geni. Jag träffade honom på Emmaboda ett par år senare men efter de har jag inte mött honom. Kul att hans solo grejer blivit så uppmärksammade. Nu i dagarna släpptes även The Bear Quartets nya skiva "Monthy Python". Lyssna på den här.

Kul att Mattias har skaffat skägg!

Det är också kul att samtliga av BQ's plattor består av två ord var av de första alltid slutar på Y:

Penny Century
Cosy Den
Family Affair
Everybody Else
Holy Holy
Moby Dick
Personality Crisis
My War
Gay Icon
Ny Våg
Early Years
Angry Brigade
Saturday Night
Eternity Now
89
Monty Python

Saturday!

I går skrev jag inget blogginlägg på hela eftermiddagen. Kände att jag behövde få vara med min familj. Fredagkväll och lördagmorgon är heliga.....

I dag ska jag lägga sång på 4 st Syster Ingrid låtar. Det ska bli spännande eftersom bandet har varit i våran "studio" och spelat in utan mig. De har lagt grunden till fyra låtar som jag har skrivigt. Jag hoppas att de har skött sig....

Dagens soundtrack: De La Soul "Saturdays"

90-tals techno (En fredag-party-starter)

Oj! Det väckte många minnen när jag gjorde den här låtlistan.
Doften av rökmaskinsvätska gör sig påmind.......

Urban Hype - Trip to Trumpton



Prodigy - Everybody In The Place


Smart E's - Sesame's Treet



SL2 - On A Ragga Tip


Altern 8 - Hypnotic ST8

Sushi-Buffé

Jag jobbar på en skola. Jag tycker om mitt jobb! Men.....
Det är en sak som jag saknar. Jag får nästan aldrig tillfäle att gå ut och äta lunch. Varje dag äter jag tillsammans med mina elever i matsalen. Därför tycker jag och mina kollegor att det är fantastiskt kul när vi har studiedag eller är elevfria av någo annan anledning. För det är inte de att jag tycker at det är skönt att slippa eleverna (för det tycker jag inte). Utan det är just känslan att gå ut och äta mat med sina kollégor. Ni som gör det varje dag kanske inte finner någon njutning i det, men jag tycker att det är fantastiskt kul, eftersom det blir så sällan.

En favorit när dessa dagar uppstår är att gå ut och äta sushi. Förr fanns det en Sushi-bar på Gamla Västragatan i Kungälv som bjöd på en fantasisk Sushi-Buffé. Där åt man mer än gärna och tävlade med sina arbetskamrater om vem som åt flest bitar. Den la tyvärr ner men det har öppnat en annan Sushi-bar i närheten, men den har dessvärre ingen buffé. Det finns även en utanför Nordstan i Göteborg som är väldigt fräsch. De har tyvärr inte så stor variation på fisken (mest lax). Men de har väldigt fräscha råvaror och fin miljö.

Självplock från Gamla Västragatans bufffé i Kungälv.

Där kunde man äta tills man blev mätt.

Takeaway lunch-meny från kungälvs nya sushi-bar.

Bra variation med flera olika fisk-sorter.

Sushi-baren som ligger utanför Nordstan.

Fräscht, flott och mycket. Men nästan bara lax.

GOOD NIGHT KOMMER DU MED EN LAX!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Oooooooops! Höll ju på att glömma dagens soundtrack.

Dagens soundtrack: Kyle Andrews "Sushi"



Politiker som gillar Peter Sjöholm!

Jag vill redan så här inledningsvis påpeka att jag vill vara opolitisk i mitt bloggande. I följande inlägg vill jag inte göra reklam för något parti utan bara berätta om en liten rolig anekdot som jag upplevde för ett par år sedan.

2008 bloggade den unge Miljöpartisten Anders Wallner flitigt (de gör han fortfarande har jag förstått). En stående punkt som han hade varje vecka var att välja ut veckans låt.
Så här såg inledningen ut:

vecka 1 : Kids : Kylie Minouge & Robbie Williams
vecka 2 : Do you love me : Amanda Jenssen & Damn
vecka 3 : Bathwater : Sanjaya Malakar
vecka 4 : Piece of me (Bimbo Jones radio edit) : Britney Spears
vecka 5 : Summer nights : Olivia Newton John & John Travolta
vecka 6 : I'm f***ing Matt Damon : Sarah Silverman
vecka 7 : Varför blir jag jämt så glad när jag träffar Anders : Peter Sjöholm
vecka 8 : En sån karl : Lill Lindfors

Du kan se hela listan här.

Det inledde med flera radiohits från artister som Kylie Minouge, Robbie Williams, Amanda Jenssen och Britney Spears osv. Det var först vid vecka 7 som jag fick upp ögonen när en av mina egna låtar dyker upp i listan: "Varför blir jag jämt så glad när jag träffar Anders". Ett otippat val med tanke på de tidigare nämnda artisterna. Man kan väl tänka sig att Anders Wallner syftade på sig själv. Anders sitter även i Styrelsen för Stockholm Pride och jag vet att flera homosexuella har fattat tycke för den här låten, vilket jag bara tycker är roligt. Kul att man kan tolka texten på flera sätt. Vad texten egentligen handlar om ägnade jag en hel kväll till att förklara i de här blogginlägget: Varför blir jag jämt så glad när jag träffar Anders? Vecka 8 valde han Lill Lindfors klassiker "En sån karl".

Jag slänger in en bild på mig här.

Rättar efter facit.

Jag har sagt det förut och jag säger det igen.
Annik Norlin är Sveriges bästa text författare!
Nu har hennes band Säkert släppt en ny platta.
Facit heter den och man kan lyssna på den här.

Ett rippat Brown Sugar riff!!!

Lite Musik historia:

The Rolling Stones klassiker "Brown Sugar" fanns med på bandets album "Sticky Fingers" som släpptes 1971. Ett fantastiskt bra gitarr-riff som går igenom hela låten.



Gitarr-riffet var så bra att den amerikanska gruppen The Dandy Warhols 1994 använde de i sin låt "Bohemian like you".



Fast The Dandy Warhols var inte först med att rippa detta riff.....
Redan 1979  hade de engelska ska-bandet The Specials snott riffet i sin fantastiska låt "Little Bitch"



Min dotter är väldigt förtjust i The Specials "Little Bitch". Speciellt de där: ONE TWO !

Fireside på Corallen i Stenungsund 1995 (Peter minns en konsert).

Jag minns hur kvällstidningarna skrev om Firesides vistelse i USA 1995. Efter att de släppt Do not tailgate-plattan åkte de och turnerade över Atlanten. "Rick Rubin var rörd till tårar" kunde man läsa i tidningarna. Kvällspressen var inte nådiga över hur stora Fireside var i Amerika. De mest fantastiska av allt var att rockgruppen skulle uppträda på Corallen i Stenungsund två veckor senare.

Do not tailgate

Corallen var från början Stenungsunds gamla biograf. Jag minns hur jag 5 år gammal såg "Oh, vilket party" med Peter Sellers och att jag enligt säkra vittnen skrattade högst i hela salongen. Senare byggdes biografen om och man anordnade bl a Discon och konserter i lokalen. Jag gjorde själv mitt första scenframträdande i denna lokal (Corallen är idag riven sedan många år).

Oh, vilket party.

Men 1995 skulle alltså Fireside beträda Corallens scen. Kvällen var planerad som så  att jag först skulle titta på Fireside. Sedan skulle jag ta bussen till Jörlanda och bli upphämtad av min dåvarande flickvän, för en övernattning hemma hos henne...
Jag befann mig på Corallen på utsatt tid. Vi var inte så många i publiken, men vi som var där väntade förväntansfullt.  Naturligtvis så var det även förband denna fantastiska kväll. Lokala förmågor från Stenungsund som skulle få visas upp. Jag har för mig att de var hela fyra band!!!
De enda förbandet som jag egentligen kommer ihåg var Throw me a baseballplayer (De bytte senare namn till Sad Spring Cirkus. Sångaren Magnus Larsson ,som förövrigt är uppvuxen på Klädesholmen, har i dag ett soloprojekt under namnet Pet Politics). Bandet lät väldigt mycket som Pavement. Vid den här tidpunkten så älskade jag Pavement. Deras senaste platta "Wowwe Zowee" Gick varm i CD-spelaren hemma på kvällarna. Throw me a baseballplayer var precis som Pavement, lekfulla och påhittiga i sitt sound. Gitarristen lekte fram massa roliga ackord och missljud på sin elgitarr. Jag stod och diggade. Alla kände alla både i bandet och publiken. Plötsligt stod Anders från Gorilla Killarna på scenen och visade röven medan Throw me a baseballplayer malde på. Stämningen var på topp hos oss få stackare som var där.

Så här kunde jag se ut 1995.

Jag tittade på klockan och såg att tiden började rinna iväg. Skulle jag hinna att titta på Fireside innan jag var tvungen att ta bussen till Jörlanda? 1995 så hade jag ingen mobiltelefon och inte min dåvarande flickvän heller. Jag sprang därför över till Kina restaurangen som låg vägg i vägg med Corallen och lånade deras telefon. Det var naturligtvis upptaget. Jag försökte ett par gånger men det tutade retsamt upptaget varje gång. Jag insåg att jag var tvungen att hoppa på Jörlanda bussen utan att ha hunnit se mina hardcore hjältar! En kompis berättade någon vecka senare att de hade varit typ 20 pers i publken när Fireside hade spelat...... och att de hade varit ganska kasst.

1998 såg jag däremot Fireside på Emmabodafestivalen.
Eller rättare sagt.... jag gick förbi scenen i ösregn, på väg till en välförtjänt efterfest, efter att mitt eget band Waterbug precis hade avslutat sitt bejublade gigg.

Rippade LP-skivor på CD.

När jag i vintras för första gången hörde Ministrarna så blev jag helt varm. För de första så var de så fantastiskt bra. Samtidigt blev jag så glad när jag insåg att de var fler än jag som tjuvlyssnade på gammal 80-tals smörpop. Deras låtar påminde mig starkt om den musik jag lyssnat på i min ungdom.

Riktiga skatter

Något år tidigare hade jag rippat av flera av mina gamla LP-skivor på CD. Speciellt de där låtarna som inte finns på CD eller Spotify. Jag mailade Sebastian i Ministrarna och skrev att han kunde få en CD skiva med låtar från min LP-samling. Som ett litet tack...
Den där CD-skivan blev inte klar förrän i fredags. Så Sebastian fick den på Klubb Populär. Bättre sent en aldrig.
Här är låtlistan:

1.   Ratata - Discodans
2.   Herreys - Stop
3.   Dan Tillberg - Varm
4.   Barbie feat. Cia Berg - Johnny Johnny
5.   O´boy - Klockan är tolv
6.   Pernilla Wahlgren - Våga vinn
7.   Magnus Uggla - Herr Servitör
8.   Adolphson & Falk - Under glas
9.   NASA - Nattens drömmar
10. X-Models - Mitt liv
11. Carola - Gör det någonting
12. Lustans Lakejer - Rendez-Vous i Rio
13. Adolphson & Falk - Någon (Michael B. Tretow remix)
14. O´boy - Ta mig till ditt hjerta
15. Freestyle - Leva livet
16. Herreys - Din telefon
17. Sound of Music - Alexandra
18. Pernilla Wahlgren - Nu har de tänt
19. Herreys - Du kan inte få mig ner på knä igen
20. Aftershave & Galenskapanra - Privat
21. Lotta Pedersen - En helt ny dag
22. Adolphson & Falk - B-sidan
23. Noice - Ut i natten

De markerade låtarna finns på Spotify.

Nypreimiär för KLUBB POPULÄR..... en succé!

Andra fredagen i varje månad blir det Klubb Populär. Gårdagens nypremiär var en mycket lyckad tillställning med glada människor och bra musik. Folk brukar i allmänhet gå ut sent på klubbarna i Göteborg. Det är inte ovanligt att de först runt tolvsnåret brukar ploppa upp klubb-besökare, fast så var inte fallet igår. Redan innan kl 22.00 var det 100 pers på takterrassen på Henriksberg. Kanske var det tack vare den fria entrén innan 22.00. Fast jag tror att folk (precis som jag) ville höra så mycket som möjligt av DJ Anders fantastiska låtval.....

Jag minglar med Ministrarna

Jag minglar med 047.

Man skulle kunna säga att gårdagens tillställning var en stor kändisfest för de mer okända och lokala kändisarna. Jag satt och funderade nu efteråt och kom fram till att det fanns minst en person representerad från följande band: Syster Ingrid, Sambassadeur, Pontiac and the too tough to die trio, Gorilla Bombs, The Headless Marines, Obsklassen, The Crimson Lips, Baby don't hurt yourself, My Observer, Gorilla Killarna, Zombiekrig, Disco Digitale,Tokyo UFO, Thermostatic, Helm, Ministrarna, 047 och Peter Sjöholm. Jag skulle förmodligen kunna räkna upp lika många till men jag nöjer mig så här.

047 var ju kvällens liveband. Jag har sett dem förut och jag måste säga att de var precis lika bra som vanligt. Framför allt så har de sånt grymt tryck i sin musik att publiken blir helt tokig och bara hoppar runt och dansar. Fast de jag gillar mest med denna synth-duo är att de är så grymt musikaliska. Deras musik klassas ofta som Bit-pop, fast man skulle lika gärna jämföra dem med storheter som Jean Michel Jarre utan att överdriva. De är fantastiskt snabba i fingrarna på sina synthesizers. Sebastians "bonniga" och fantasiska mellansnack är också något utöver de vanliga. Bandet radade upp sina hits under kvällen.
Jag hann tyvärr inte se slutet på denna fantasiska konsert eftersom barnvakten ringde. När man har en dotter som är van att vakna mellan mamma och pappa mitt i natten, så är det inte så lätt att vakna upp någon annan stans. men jag var mer än nöjd med kvällen ändå.

047

En fågel har viskat i mitt öra att de kommer att bli riktigt bra uppträdande nästa KLUBB POPULÄR också...... men mer om de en annan gång.

Tack svärmor.... du är en hjälte!

I går var det dags att spela innebandy igen. Allt var i sin ordning. 6 Stycken spelsugna gubbar på plats. Matchtröjorna luktade sköljmedel och helgsnacket var i fullgång. Det var först när vi skulle börja spela på riktigt som vi kom på att vi bara hade en bandyboll med oss. En sån där tunn, plastig sak som barnen brukar leka med...... den fick duga.
Efter knappt en halvtimma hade vi pajat bollen totalt. Vi hade svårt att inse det..... men nu stod vi utan boll. Kärlek utan kyssar. 6 Stycken spelsugna gubbar med klubbor och matchtröjor men ingen boll. Vi fattade nog inte allvaret först. Vi gick runt och tittade på golvet ifall det skulle ligga någon boll där någonstans. Det gjorde det naturligtvis INTE. En del av gubbarna började gå runt i en cirkel på planen precis som att de skulle komma en boll flygande från taket.....
Själv började jag ringa runt till folk som bor i närheten av våran idrottshall. Jag började med att ringa till Olof, Gitarristen i SYSTER INGRID. Hans flickvän svarade och hon hade snabbt involverat flera i sin familj att leta..... men dock utan resultat. Jag fortsatte med att ringa Bagar Pontus, sångaren i Pontiac and the too tough to die trio, eftersom bageriet ligger precis bredvid. Han trodde inte att han hade någon boll men han skulle leta och höra av sig ifall han hittade någon. Pontus tyckte att jag skulle ringa Stoffe, gitarristen i samma band. Jag ringde honom men ingen svara. De andra i innebandylaget hade började ge upp hoppet..... men inte jag.
I ett sista desperat försök ringde jag hem till mina svärföräldrar. De skulle säkert ta 20 minuter att åka fram och tillbaks till dem men det var värt ett försök. Min svärmor svarade efter bara ett par signaler. Hon hade självklart innebandybollar och frågade snällt:
-Vill du att jag ska köra dit dem?
Plötsigt hade man beställt bandybollar med hemkörning. Vilken service! De dröjde inte länge förrän Pontus ringde tillbaka:
- It's your lucky day! Jag hittade en bandyboll! Ropade han i luren.
- Det är lugnt, svarade jag. Min svärmor är redan på väg!

En trasig bandyboll.

Ikväll blir det 047 på Klubb Populär!

P.S.B. (En fredag-Party-Starter)

Eftersom Klubb Populär har ny premiär ikväll.
Och eftersom både jag och klubb ägaren Anders är gamla Pet Shop Boys fans.
Så kör vi fem gamla PSB-låtar dagen till ära.

Pet Shop Boys  "Paninaro"


Pet Shop Boys "West End Girld"


Pet Shop Boys "Heart"


Pet Shop Boys "It's alright"


Pet Shop Boys "So Hard"

Skippa Bandit Rock och kom in i matchen!

Jag älskar musik!
Jag ääääääääääääääääääääääääääääääääääääälskar musik!
Jag älskar, älskar, älskar, älskar, älskar, älskar, älskar musik!
Då menar jag all musik. Eller i alla fall de mesta..... pop, smörpop, rock, hårdrock, synth, punk, indie, elektronsiskt, klassiskt, metall, goth, hip-hop, reggae osv osv osv. Så länge de uttrycker något så tycker jag att det är attraktivt och njutbart.

Good Shit!

Jag har svårt att förstå folk som säger att de bara kan lyssna på en genre t ex bara hårdrock eller bara synth. Däremot så kan jag själv ha perioder när jag snöar in på en genre lite extra.
Ett tag lyssnade jag mycket på fransk pop. Ett tag lyssnade jag på dansk synthpop. För tillfället lyssnar jag mycket på Bit-pop i alla de former (kanske för att jag ska titta på 047 i morgon).

Ännu tråkigare är det med folk som bara lyssnar på Bandit Rock och NRJ hela dagarna. De finns säkert en del bra musik på de kanalerna men ingen variation. Jag hade hand om lite sommarjobbare på jobbet i sommras. Vi brukade lyssna på NJR. Andra veckan visste vi vilken låt som skulle komma efter den som spelades hela tiden. Tragiskt.



För mig är det kul att hela tiden upptäcka ny musik (eller gammal musik som jag inte hört förut). Jag försöker att alltid lyssna på någon form av musik. Hör jag någon elev på skolan där jag jobbar som spelar någon bra låt på mobilen så brukar jag fråga direkt vilken artist det är. Jag är hela tiden öppen för ny musik i alla former.

Lite tips på bra musikbloggar:
http://www.musikenligtjerry.se/
http://poppappan.blogspot.com/ (kunde inte hålla mig)

Lite tips på svenska skivbolag med bra musik:
Wonderland Records
Killing Muisc
Adrian Recordings
Labrador
Songs I wish I had written
Service (På Service hemsida kan du lyssna på alla plattor direkt på nätet)

Jag skull avslutningsvis vilja flagga för Myspace. Även om jag vet att de är ute och oträndigt (och mina kompisar gnäller över att de får knepiga erbjudande om relationer och annat på sina sidor). Jag tycker fortfarande att de är ett fantastiskt bra ställe att hitta bra musik på!

Lite spontana tips på bra band på Myspace:
Ministrarna
Paddington D.C (Ett projekt av Keyboardisten i The Bearquartet)
Avslutningsvis skulle jag villja flagga för Köln 81 på Myspace.
Helt färsk 80-tals deppsynth.

Nu tror ni säkert att jag ska välja en jätte svår poplåt som dagens soundtrack.
Men istället blir det Patrick Swayze "She's like the wind" för att den är så djävla bra.

Ikväll blir det innebandy. Släpp sargen och kom in i matchen!

Konsten att blogga med ett barn i knät.

Det har varit långa dagar på jobbet den här veckan. Så det var skönt att komma hem hyfsat tidigt idag. Men de där med att vila efter jobbet är överskattat. Eller rättare sagt det finns inte i mitt liv för tillfället. Just nu sitter jag med en skrikande 2 och ett halvt åring i knät samtidigt som jag försöker att nå tangenterna. Min dotter vill ofta sitta i mitt knä när jag bloggar men idag ska hon dessutom skrika oavbrutet också.

De här kortet tog min dotter med min

Iphone häromdagen när jag bloggade.

Inatt skulle hon dessutom hålla mig i handen när hon sov. Hon vägrade släppa mig när jag försökte vända på mig i sängen. Men jag lyckades tillslut hitta en ställning där jag kunde ha handen bakom mig och ligga åt de håll jag ville. Det är inte klokt vad man utsätter sig för bara för att banren ska må bra. Fast jag ska inte hänga ut min dotter i min blogg. Hon är ju trots allt de mest underbara som finns............... jämsides med min son och min fru.

Här är en direkt länk till min dotters favoritsida på internet.

Dagens soundtrack: Guns n' Roses "Sweet Child O' Mine"

Tre dagar kvar till 047!

Bara tre dagar kvar tills 047 spelar på Klubb Populär!

Jag har fixat barnvakt så jag tänker vara med hela kvällen. Det är dessutom gratis inträde innan kl.22.00 så det är väl inget att snacka om. Det är bara att gå dit. Det finns förövrigt bara en DJ i hela Göteborg som får mig att vilja dansa (även när jag är själv) och det är Klubb Populär Anders! Vilken annan DJ kommer på den briljanta idén att spela: The Smiths, The Boomtown rats, Marky Mark(!), Yazz, A-Ha, Björn Olsson, MGMT, The Touch Alliance, Tapefly, OMD, Joel Alme, The Kid, Peter Sjöholm och dansgolvet är lika knökat hela tiden. Helt fantastiskt!

Om du vill ladda ner 047's senaste skiva: General Error EP gratis så klicka här eller här eller varför inte här.
Vi ses på klubb Populär på fredag!

Sex Pistols på Roskilde 1996 (Peter minns en konsert)

Roskilde 1996.
Jag var egentligen alldeles för trött för att gå och titta. Vi hade varit på The Presidents of the United States Of America innan. Den radioaktuella och "hypade" trion som spelade på tvåsträngad bas, tresträngad elgitarr och junior trummset. Jag var 22 år gammal. Glad och nyfiken sprang jag runt på Roskildefestivalen för första gången. När The Presdients hade lirat klart var jag helt slut. Egentligen borde jag gått till mitt tält och lagt mig men..... Sex Pistols skulle spela på den orangea scenen och de ville man bara inte missa.
Vi stod långt bak, jag och mina kompisar. Benen värkte och i huvudet var jag helt tom. Vi väntade och väntade. Jag stod i valet och kvalet om jag skulle gå hem och lägga mig eller inte. Men man kunde ju bara inte gå när Sex Pistols skulle lira. De här var något stort.....

Till slut kom gubbarna upp på scenen. Johnny Rotten hade på sig något som såg ut som en mönstrad pyjamas. Han hade någon typ av mohikan frilla på skallen och i mina ögon såg han inte det minsta punk ut.
De började spela. Jag minns inte så mycket av själva låtarna. Det var mer mellansnacket som fastnade. Jag tror bara att de hade kört en låt när Johnny höjde rösten och sa:

If you continue to throw broken bottles....
we will just go home and fuck you!
Do you want us to play or go away?
Bye bye!

Jaså! De försiggick flaskkastning från publiken. Det var omöjligt att se från vårat håll, men det retade uppenbarligen bandet. Till skilnad från Sex Pistols ungdomsår då bandet själv höll på med dessa tråkiga "fasoner". Bandet går i alla fall av scenen efter knappt fem minuter. Vad händer nu då? Hela festivalområdet står samlat framför orangea scenen och väntar. Efter en lång stund kommer en annan man upp på scenen och frågar:

Do you want some heavy rock'n'nroll?

Publiken jublar och ropar: Jaaaaaaaaaaaaaaa!
Bandet kommer tillbaks och fortsätter spela. Men efter ytterligare en låt höjer den gamle punkikonen sin stämma igen:

No more of this shit!  (Johnny håller upp en trasig flaska)
You wanna throw bottles?
Go and throw bottles on shitbands..... not me.
You want more?

Bandet kör igång igen men det dröjer bara ett par låtar till innan Johnny får nog:

You silly people!
You're still throwing bottles
So good night

Gitarristen hinner också vräka ur sig ett:

You fucking stupid assholes
see you later!

Sedan avslutar Johnny med att säga:

This is really fucking funny
Ha ha ha!
Its all from over there (Johnny pekar mot en viss del av publiken)

innan de slutligen lämnar scenen för gott. Jag tyckte att det var skönt att inte konserten blev längre. Jag var trött och ville bara hem till tältet och lägga mig. Men nu kunde jag i alla fall säga att jag hade sett hela Sex Pistols gig på Roskilde....  Fast de jag mins från kvällen var The Presidets of The United States Of America....


Någon person har filmat spektaklet och lagt upp på de Youtube.

Svenska låt-texter.... en tragedi.

Det slog mig för ett tag sedan när jag läste gamla recensioner med mig. Att både när det gäller Peter Sjöholm och Syster Ingrid är det en sak som tas upp i båda fallen: Att jag gör så bra texter.
Jag vet inte själv vad som är så speciellt med dem. Men det är klart..... börjar man rota i gamla svenska låt texter så har de just en sak gemensamt. Att de är så himla dåliga.

Här sjunger jag en av mina texter.

T ex Evert Taube. Han ska ju betraktas som en riktig "poet". Men har någon lyssnat på "När jag var en ung cabalero"  han kan ju knappast varit nykter när han skrev den..... eller seriös. Ta bara textraden

Men när det blev tomt I plånboka,
Då börja' Valencia att bråka.
Hon bråka för kärlek, för solsken och sång.
Om kärlek och solsken och sång Pling-plong!

Pling-long? Skulle det vara poesi och vilka tragiska nödrim han drar till med då. Men om vi istället skulle ta tag i Ulf Lundell. Den store författaren! Så är hans texter knappast ett dugg bättre. Ta bara och granska hans klassiker "Sextiosju Sextiosju".

Fröken, fröken
all den här röken

Låten är en nödrimshistoria från början till slut. Mössa-Bössa. Eller

Sa jag till Bart där vi satt
i hans citykvart en natt

Då har vin ändå inte hunnit till refrängen

Sextiosju, Sextiosju
var har du tagit vägen nu?

Nej våra stora svenska låt textförfattare är bara tragiska. Men det är kanske tackvare dem som min texter blir så bra......
Samtidigt så tror jag inte att man behöver lägga så stor vikt i vad man sjunger. Så länge musiken flödar på så kanske inte lyssnaren lägger så stor vikt i vad sångaren pladdrar om. De kanske är därför som Evert Taubes och Ulf Lundells nödrim fungerar.

Här följer en rad med fler "kalkon texter" som varit kända under åren:

Hootenanny Singers "Gabrielle"

Gabrielle, torka tåren
När det grönskar i snåren
Skall jag komma med våren
Hem igen, Gabrielle

Robert Broberg "Snabbkösbutiken"

Varför flög jag inte på dig där i snabbkösbutiken
bara vid tanken jag kan ännu höra skriken

(ska du lyssna på resten av texten så se till att du inte har några barn i närheten....)

Och så har vi ju alla dessa texter om kärlek:
Littel Gerhard "Kär i din bild"
Flamingokvintetten "Kär i dig"
Anna-Lena Löfgren "Kärlek på lassarett"

Men har vi inga textförfattare i sverige som har talang att skriva bra låttexter? Som väl är så har vi ju lite kvinnor som kan stå för den biten. Annika Norlin är utan tvekan den bästa textförfattaren vi har haft i sverige. Hon kan dessutom skriva bra texter på både svenska och engelska. Säkert  och Hello Saferide.
Eva Dahlgrens tidgare texter var också väldigt bra. På hennen första skiva "Finns de nån som bryr sig om" från 1978 finns bl a låtarna "Känn mej" och "ingen och alla är du" med. Jag hittade tyvärr inte dem på nätet men skivan är värd att leta efter.

Trumm-intro top-5

Jag vet inte varför jag tycker att det är så roligt att blogga om trummisar....
Skrev ju i veckan om Pokemon trummsolo!!! Whats the point???  och känner att jag måste skriva lite till om dessa fantastiska musiker. Jag läste en gång i tidningen SLITZ (tänk att den betraktades som en musiktidning under 90-talet) om ett musiker-test. Med hjälp av att svara på massa olika frågor så skulle man få fram vilken musiker man skulle passa bäst som i ett band. Svarade du de allra mest korkade svaret på varje fråga så blev du i slutet vald till trummis.....
Trummisar är ett väldigt speciellt folk. Ett klassiskt musiker skämt är att trummisen kommer in i replokalen och säger:
- Jag har skrivit en låt!
I filmen This is Spinal Tap (en komedi som driver med alla fördomar om band) så dör alla trummisar under mystiska omständigheter.
Jag tycker i alla fall att vi har en väldigt trevlig trummis i SYSTER INGRID!

I boken High Fidelity av Nick Hornby ägnar sig huvudpersonen Rob ofta med att göra top-5 listor.
Listorna kan egentligen omfatta vad som helst men gärna musik. Jag tänkte nu göra en Top-5 lista med mina fem favorit trumm-intron:

Femte plats:
Genesis "Invisible Touch"

Phill Collins spelade mycket på sina elektroniska Drumpads under 80-talet.
De jag gillar mest med den här låten är att Phil inte klarar av att sätta
trumm-introt i musikvideon. De finns ju inget att räkna in till.....

Fjärde plats:
Europe "Cherokee"

De bästa med de här trumm-introt är när man lyssnar riktigt noga på
orginal versionen på skivan. Trummisen ropar "Nu ska vi spela!" med
fjantig röst in i trumm mickarna. Detta hörs tyvärr inte på Youtube-
klippet men de hörs på den bifogade Spotify länken om du klickar här.

Tredje plats:
Queens of the Stone Age "A Song for the Dead"

När gamle Nirvana trummisen Dave Grohl skulle gästspela på Queens of
the Stone age platta "Songs for the deaf" hade jag inga stora förväntningar.
Men efter att ha lyssnat på plattan måste jag erkänna att han gjorde ett
fantastiskt jobb. Speciellt i introt på denna låten. Det fans tyvärr ingen
riktig video men det få gå ändå.

Andra plats:
Spin Doctors "Two Princes"

Jag kommer ihåg att vi satt på en förfest på gymnasiet och bara lyssnade
om och om igen på just trumm-introt på den här låten. Vi var så fascinerade
över hur tight han satte virveln. Jag kommer också ihåg hur besvikna vi blev
några veckor senare när de framförde låten live på MTV. När trummisen
istället gjorde ett löjligt enkelt intro.

Första platsen (trummvirvel):
The Bear Quartet "Before the trenches"

Självklart ska det vara indiepop på första platsen! De här introt är så
fantastiskt bra! Jejo (som trummisen heter) gör de så grymt tight.
The Bear Quartet har varit kända för att festa ordentligt på sina
spelningar. Det finns historier om hur trummisen har fått börja om
"Before the trenches" fem gånger på grund av sin onykterhet. Om
dessa historer stämmer kan jag inte intyga. Jag kan däremot bekräfta
att keyboardisten i samma band under Emmabodafestivalen 1999
var så onykter att han fick gå av scenen.