Born to Hang, The Archers, Kate and After och Kilroy
Born to Hang fick öppna festivalen med den äran. Skön Rockabilly-rock med gott svaj på gitarrerna och ståbas. Att sångaren hade tatuerat in blomman från Depeche Modes platta "Violator" på underarmen gjorde inte min inställning till bandet sämre....
Festivalens husbnad The Archers levererade som vanligt. Med 3D glasögon och Hawaii skjortor bjöd de på surf-pop så de gungade på hela festivalområdet. De bjöd inte på några direkta överraskningar, men deras tolkningar av The Trashman's "Surfin' Bird" och Dick Dale's "Miserlou" tröttnar man aldrig på.
Kvällens tredje band Kate and After var de band som levererade mest på scenen under hela kvällen. Men de var också de bandet som nådde fram till publiken minst. I alla fall i mina ögon. Det är alltid fint när man klär ut sig och det är absolut viktigt att ösa loss på scenen och peppa publiken med eggande mellansnack. Men då är de lätt att glömma bort själva musiken. Men killarna ska ha ett stort tack för att de försökte.
Kvällens sista band Kilroy bjöd på en fin avslutning. 60 tals inspirerad pop med influenser från musikhistoriens alla hörn. Citat från en i publiken: "Man blir lite kär i sångerskan".
Ljuskillen passade på att köra en egen uppvisning under Kilroys konsert. Lite störande kan jag tycka som åskådare när de blinkar för fullt rakt i ansiktet på en när man försöker att njuta av bra musik. Men ljuskillarna måste ju också få glänsa ibland.....
Jag vill avsluta detta inlägg med två länkar till Kilroys plattor "Lets go for Kilroy" och "Introducing: Kilroy!" på Spotify.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar