Min son, min far, min farfar och jag.

På julen ska man vara med familjen...... Inga problem för mig!
Jag firade juldagen som vanligt ihop med mina föräldrar, min syster, våra barn och respektive. Vi har alltid så sjukt roligt ihop och det har vi alltid haft.
Jag fick med mig en stor hög med fotografier hem efter vårat julfirande. Fotografier som jag fått ärva efter min farfar som gick bort för fyra år sen. Det var mycket foton på farmor, farfar och släkten. Det fanns även en del kort på mig som barn. Flera av korten var från kalas, julfirande och resor som vi gjort tillsammans.
Jag gick och köpte mig ett stort fotoalbum där jag satte in alla korten. När jag sedan tittar på fotona i mitt album så slår de mig hur lika vi är varandra. Min son är lik mig (min dotter också för den delen), jag liknar min far och min far liknar min farfar. Inte bara till utseendet utan framförallt i sättet. Sjöholm släktet har alltid haft en speciell humor som både jag och mina barn har ärvt efter farfar. Man kan se på ett foto när jag är riktigt liten och sitter i farmors knä hur någon håller fram en congacflaska precis framför oss när fotografen tar kortet. Vill bara påpeka att detta var ljusår innan digitalkameran var uppfunnen och några taggningar på Facebook var det inte att tala om. Ändå känner jag en stark nutidskänsla när jag ser de där korten. Trots att de flesta är över 30 år gamla.

Häromdagen satt jag och barnen i bilen. Vi spelade "Så mycket bättre",  skivan som min fru fått av mig i julklapp, medan vi drog fram på motorvägen. Eller rättare sagt vi spelade "Kärlekens tunga" med September och "Huvudet högt" med Lill Babs. Först valde min dotter "Kärlekens Tunga", hon gillar även Eldkvarns version (När hon var riktigt liten somnade hon till den låten på kvällarna. Skivan gick på repeat varje kväll under ett par månaders tid..... Tills skivan gick sönder). Sedan valde min son "Huvudet högt" och så växlade vi mellan de två låtarna hela tiden. Jag lyssnade på texten till "Huvudet högt" och blev riktigt tagen. Pluras hyllningslåt till sin bortgångna mor fick mig att börja tänka på mina fina föräldrar. Jag blev riktigt rörd faktiskt. När låten var slut satt vi helt tysta i bilen och plötsligt säger min snar sjuåriga son:
-Pappa kan du inte spela den låten en gång till för jag började nästan gråta. Jag tänkte på dig och mamma.
Tänk att jag och min son har suttit i bilen helt tysta och tänkt på exakt samma sak......

Lill Lindfors tolkning är inte min favorit. Men texten kommer fram fint där också. Jag föredrar Pernilla Anderssons tolkning av "Huvudet högt". Hon har även gjort en väldigt fin tolkning av låten "Jag och min far" tillsammans med sin make Dregen. "Jag och min far" är Olle Ljungströms hyllningslåt till sin bortgångna far.

"Våra händer är nötta av familjens sigill
Av dom som la grunden för att vi finns till"
                                                         -Olle Ljungström