I går var ett lysande exempel på ett sådant tillfälle. Jag inledde morgonen tillsammans med min underbara familj. Gjorde frukost, bytte lakan, gjorde i ordning barnen osv. När jag väl kommer till studion sitter jag först bara och tittar in i datorn. Jag har så många låtar som jag vill spela in, men bara några timmar på mig att jobba med dem. Egentligen skulle jag vilja börja spela in en helt ny låt. Samtidigt har jag en hel hög med låtar som jag inte har lagt sång på ännu. Jag funderar länge innan jag tillslut bestämmer mig för att lägga sång på låten "Pappa".
De är en låt som jag började med för ett par år sen, en kärleksförklaring till min pappa skulle man helt enkelt kunna säga. Jag har dragit länge med att lägga sång på den låten, kanske för att det är en ganska känsloladdad text (i alla fall om man jämför med många av mina andra texter). Jag triggade mig själv riktigt ordentligt. Spelade låten om och om igen medan jag sjöng upp under tiden. Sedan började jag med att lägga sång på refrängen. Jag tyckte att det blev riktigt bra. Fast ganska snart började störnings momenten rasa in...... För de första glappade hörlurarna. Som om inte de vore nog så upptäckte jag att min mikrofon har börjat glappa också. Flera gånger svor jag rakt in i den förbannade mikrofonen medan jag spelade in. Samtidigt försökte jag behålla känslan för att få till den fina texten i låten. Ungefär vid samma tidpunkt som detta händer ringer dessutom mobilen ett par gånger.
Visst ser låten bra ut?
Nej det är inte lätt att vara studiomusiker när man inte hinner med att vara i studion. Jag lyssnade på "Pappa" när jag kom hem. De lät bra, fast jag hörde flera saker som jag skulle vilja ändra på direkt. Bland annat så var sången alldeles för hög. Nu kan jag inte göra dessa ändringar förrän nästa gång som jag är i studion och spelar in......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar