There's a shadow on my wall
that tells me the time
It says you're always late and you can't miss this train
Well I open my mouth but I hear no sound
And you said life could be painless
And I'm sorry but that's not what I've found
And she said life could be painless
I'm sorry but that's not what I've found
But I open my mouth but you hear no sound
And you said life could be painless
I'm sorry but that's not what I've found
You said life could be painless
I'm sorry but that's not what I've found
I slutet av 90-talet bodde jag i en liten lägenhet på Hisingen. Under en del av den perioden kändes livet lite tungt. Jag lyssnade mycket på tung musik för att matcha min status. Min CD-freestyle snurrade ständigt med grupper som t ex Rob Zombie, Ministry, Pain och The God Machine. De sistnämnda bandet tror jag att jag lyssnade på mest.The God Machine! Speciellt låten "Painless". Jag har speciellt ett minne när jag promenerade upp på Ramberget i full storm med denna låt på högsta volym i lurarna. Låten hittade jag på skivan "One last laugh in a place of dying" (finns tyvärr ej på Spotify) som en ren chansning på REA för 10 kr. Musiktidningen Alternativ Press placerade skivan på plats 88 i "90 greatest albums of the 90s" i december 1998.
The God Machines historia är mycket tragisk. Alla tre medlemmarna Robin Proper-Sheppard, Jimmy Fernandez och Ronald Austin kom från Amerika, fast de gjorde sig mest kända i Europa. Detta på grund av att bandet flyttade till Storbritannien och släppte sina skivor på de brittiska skivbolaget Fiction Records.
Den första skivan "Scenes from the second storey" släpptes 1993 och den andra "One last laugh in a place of dying" släpptes 1994. Innan den andra skivan hann släppas dog basisten Jimmy av en hjärntumör. Man kan därför läsa textraden FOR OUR FRIEND JIMMY inne i skivkonvolutet.
Efter detta splittrades bandet. Men sångaren Robin startade istället bandet Sophia. Deras debutplatta "Fixed Water" är en ren terapi-platta för den som har en avliden vän. En akustisk och avskalad platta. Låtarna "So slow", "Are you happy know" och "Another friend" är vackra men mycket vemodiga.
Två terapi skivor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar