Flickidoler och skäggiga män med hästsvansar.

Då har pappa varit på festival.......
Jag skulle vilja dela upp gårdagens kulturkalas i två delar, eller i två "akter".
Den första akten utspelar sig på Scenen på Storans parkering och den andra akten utspelar sig på Brewhouse.

Akt.1
Klockan är fyra på eftermiddagen. Kitty Jutbring och Timo Räisänen + band intar scenen för en exklusiv p3-live spelning (sänds på lördag kl 12.00). Timo är som vanligt superglad och de är vi i publiken med.
Han radar upp sina hits och där emellan  kommer Kitty in och säger något kul. Ibland kör dom en radio jingel och sedan får Timo sjunga igen. Han gör en väldigt fin tolkning av The Korgies gamla klassiker "Everybody's Got To Learn Sometime" helt själv på scen. Men allra roligast är att min fru tittar förbi efter jobbet. Vi går nästan aldrig på konsert tillsammans längre (bara på mina egna spelningar om vi får barnvakt) så vi står där och njuter tillsammans en stund.

Timo och Kitty underhöll publiken.

Efter att min fru åkt hem möter jag upp en kär vän och vi gör oss redo för Oscar Linnros. Det är minst 5000 personer i publiken när Oscar går på scenen. Jag och min vän känner oss väldigt gamla där vi står mitt ibland ett stort hav av tonårsflickor. Jag blir inte så imponerad av Oscar. Bandet jobbar på med dubbla trumset och en tjej som spelar cello. Han har två låtar som alla väntar på: "Ack, Sundbyberg" och "Från och med du". När han har kört dem är konserten slut och vi tränger oss ut från Storan i ett  hav av tonårsflickor och promenerar vidare till Brewhouse.


Akt.2
Stället är indelat i två delar. Längst fram i lokalen vid scenen hänger ungdomsgården och plötsligt känner vi oss som farsor på stan. vi går vidare längre bak i lokalen, ett staket skärmar av rummet och på andra sidan är baren. Där håller vi lite äldre till.
Banden byter av varandra, jag tror att vi hinner se 4 eller 5 band på två timmar (jag tappade räkningen tillslut). Dom kör sjusträngat och dubbeltramp sångarna skriker i mikrofonen och vi tittar på.
Många i publiken har långt skägg och hästsvans. Flera har metal T-shirts på sig.
Det är ganska underhållande att iakta denna tillställning. Jag blir påmind om när jag själv spelade i hårdrocksband i början på 90-talet. Vi spelade på Rock of Bohuslän och jag minns våran första spelning på Corallen i Stenungsund.

Zombiekrig

Men varför gick popsnöret Peter Sjöholm till Brewhouse kan man ju fråga sig?
Jo för att ZOMBIEKRIG spelade där igår! Zombiekrig spelar svensk metal. Alla tidigare band jag hört som försökt sig på detta har låtit på skoj. Men Zombiekrig är på riktigt. De lever ut sin image fullt ut. Jag skrev igår att Mormors Systrar sjöng om döden. Man kan väl säga att Zombie Krig tar de ett steg till. Med låttitlar som "Döden" eller "Dö för fan" messar sångaren fram sina vemodiga texter medan publiken bara står och hoppar. Jag måste säga de (även om jag är ett popsnöre) Zombiekrig är skit bra!

GOTO80 drack kaffe och spelade

aldeles för högt på sin Amiga.

De skulle kunna blivit en tredje akt den här kvällen. Men eftersom regnet vräkte ner och jag hade lämnat min regnjacka i bilen så var de inte så kul att titta på Teddybears på Götaplatsen. Vi gick däremot in på Stadsbiblioteket för att titta på GOTO80. Eftersom jag är väldigt förtjust i Bit-pop typ Slagsmålsklubben och 047 så trodde jag att detta kunde bli kvällens höjdpunkt. Men ljudet var så snuskigt högt att inte ens mina hörselskydd tyckte att det var OK när databeatsen började vibrera i högtalarna. Så jag tog bilen hem i ösregn och åska.

Jag längtar redan till Innebandyn som börjar om två veckor.

Då ska jag ha på mig mitt nya svettband när jag spelar.

Ikväll blir det fredagsmys med hela familjen.
Middag i vardagsrummet och lite fredasgodis till Bollibompa.
Vi kanske dansar loss lite till Spotify. Min 2 åriga dotter brukar villja höra "Manboy" om och om igen....
JAG LÄNGTAR!