Det var mycket som var nytt för i år men två saker var sig likt från förra året. African Child uppträdde och Peter Sjöholm var Konferencier....
Jag och African child har redan skakat hand på att vi ska vara med nästa år också........ sedan får arrangörerna säga vad de vill!
African Child förresten, vilken kille!!! Vilken energi och vilken glädje han utstrålar. Just nu fastar han dessutom vilket, enligt honom själv, gör honom ännu mer "speedad" (till skillnad från mig som bara vill slå ner nån när jag inte fått mat på några timmar). Man måste nästan träffa killen för att förstå vad jag menar...
-Hallå Kungen!!! ropade han till mig varje gång han såg mig.
Men hur var hans spelning då?
Bra tryck i bandet.
-Mina damer å herrar...... African Child & the prophet unification!!!!!
Ja..... nu var det dags för bandet att börja.....men
-Var är African Child?
Kompbandet började titta lite nervöst på varandra. Alla var på plats utom huvudpersonen själv. Bandet började lite smått att "jamma" och jag förstod att de improviserade i väntan på att sångaren skulle dyka upp. Eftersom jag stod precis till höger om keyboardisten tog jag tillfället i akt och började "sola" på de höga tonerna på synthen. Han förstod vinken och bytte snabbt till ett riktigt fett Hammond-ljud. Plötsligt var jag förste-solist i The Prophet Unification. Vilken känsla! Vi stod där en bra stund och spelade innan African Child själv dök upp. Vi gjorde ett fint outro på våran lilla låt och sedan kunde den riktiga konserten börja.
African Child & The Prophet Unification bjöd på tung gungande reggae. Emellan låtarna talade den glädjefyllda sångaren om att han älskar stenungsund!!! Och vi andra älskar naturligtvis African Child också.
Efter spelningen fick jag, precis som förra året, hans senaste skiva.
Sicken kille!
Jag har sett dem två gånger tidigare. Jag har klassat dem som ett Jörlanda-punk band (jag älskar Jörlanda-punk). Men jag skulle nog efter gårdagens spelning vilja påstå att de frångått punken lite. Fast detta påverkade inte soundet negativt. Tvärtom!!! Jag måste säga att jag tycker att The Gandhdeeds låter riktigt bra. De har bra låtmatrial, bra arrangemang och framför allt så är det väldigt avslappnade och grymma på scenen. Nu fick de spela mitt på dagen i ett lägenhetsområde. Där barnen stod och lekte i en hoppborg och pensionärerna satt och åt våfflor och drack kaffe. Men detta påverkade inte bandet de minsta. Istället avslutade de hela spelningen med deras egna gamla svenska punklåt "Fredrik fascist". En liten aptitretare inför valet kanske......
Basisten var i Uppsala men det
påverkade inte soundet nämnvärt.
De tredje bandet som skulle spela denna dag hade lämnat återbud. Bandets ersättare lämnade också återbud.... men arrangörerna på Hasselbacken tog de lugnt och plockade istället fram ett säkert ESS ur bakfickan. Artisten SAVE eller Sandra Evensen som hon egentligen heter råkade av en slump befinna sig på Hasselbacken. Med endast en gitarr och sin sång framförde hon egna och andras låtar. De blev ett fint soundtrack till alla evenemang som pågick i solljuset runt omkring scenen medan SAVE sjöng. Hon gjorde lite roliga låtval som t ex Sixpence none the richer's gamla hit "Kiss me". Eller Green Day's lugna "Good Ridance".
Sandra sjöng vackert i solljuset.
Dagen avslutades med en talangjakt för ungdomar. Jag har valt att inte skriva om detta eftersom jag inte tycker att man ska tävla i musik. Jag vill bara säga att stenungsund har fullt av musikaliska, talangfulla och framför allt trevliga ungdomar. Detta var helt klart dagens höjdpunkt, men den får ni läsa om någon annanstans.
Men hur gick det för Peter Sjöholm då?
-Jo jag babblade på mellan varje uppträdande. En del folk satt och log i publik...... så jag får väl ta de som ett bra betyg.
Våffeljärnen gick varma.
I dag ska jag köpa mig ett par nya skor till innebandyn för gaget som jag fick i går.....
Punk on!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar