-Nej, jag är familjefar! Svarade jag.
Visst hade det varit roligt att gå på WOW i helgen, men jag känner inte att jag kan lägga varken tiden eller pengarna på denna tillställning. Jag är istället glad att jag lyckats fixa barnvakt både onsdag och torsdag kväll så att jag kan titta på kulturkalaset i Göteborg (helt gratis!).
Jag hann faktiskt med att titta på hela fyra band igår. Alla väldigt olika varandra.
Först ut var Mormors systrar
Jag var genomblöt efter att ha spungit igenom ösregnet till tältet på Bältesspännarparken.
jag intog första parkett vid scenen, väntade förväntansfullt samtidgt som jag fick lyfta upp fötterna för att inte trampa i den växande översvämningen framme vid scenkanten. Det var jag och lite barnfamiljer.....
Mormors Systrar är en trio. Tre flickor som sjunger fantastisk stämsång, lite åt jazzhållet.
De var grymt tighta! Spelade trummor, Bas och Piano samtidigt som de satte stämsången klockrent.
De här var bara början på min "festivaldag" men helt klart kvällens bästa band. Texterna handalde om allt från Döden till vanligt vardags-snack.
Nästa band sprang jag på av en slump. Marabous hette de och spelade under ett litet tälttak mitt på Avenyn. Jag vet inte om de hade tillstånd eller var de kom ifrån, men det blev en positiv överraskning för mig att springa på dessa gossar. Riktig gammal indie som tog mig tillbaks till mina gamla år som indie-poppare på 90-talet.
Marabous spelar i sitt lilla tält.
På Brewhouse hann jag se två band. Lustigt att de körde massa olika små punkband och sedan avslutar med ett stort kommersiellt synthpop band (fast samtidigt lite kul). Punkbandet hette Nemas. De pratade om en Europaturné de precis hade gjort. Förmodligen hade de haft en spelning i Tyskland, musiker på den nivån brukar kalla sånt för Europaturné (jag talar av egen erfarenhet). De kunde sin "D-takt" och sina moves. Sångaren hade tappat rösten vid Tyska gränsen nånstans så hans bandpolare fick hjälpa honom att sjunga hela tiden.
Kvällen avslutades med Universal Poplab. Trallvänlig glad synth-pop med Christer från P3 på sång. Bäst var när de framförde Morrisseys gamla klassiker "We hate it when our friends become successful" under ett konfettiregn av hjärtan.
Christer valde att sjunga i mössa eftersom han hade ny frisyr.
Det är inte lika kul när min 6 åriga son ringer och gråter för att han längtar efter pappa när jag som bäst njuter av min "festivaldag" ......
Ikväll blir de mer Kulturkalas.........mer om de imorgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar