tisdag 28 december 2010

Två Blade Runner kvällar i rad.



It's too bad she won´t live.
But then again who does?

De tog mig två kvällar att titta igenom hela Blade Runner The Director's cut. Inte för att den var speciellt lång utan för att jag med jämna mellanrum fick göra vissa avbrott. Trösta gråtande barn osv.
Blade Runner är en fascinerande film. Det som fascinerar mig mest är Vangelis fantastiska musik ihop med de otroligt vackra rymdlandskapen. Storyn är naturligtvis också bra. En framtidsvision..... Jag börjar fundera på om jag kanske själv är en Replikant..... Who knows?


Det har ju varit mycket snack om att slutet skulle vara så mycket bättre i The Directors cut. Jag kan nog hålla med om det. Jag gillar när slutet i en film eller bok inte är för uppenbart. Utan att vi som betraktare får gissa eller skapa vårat eget slut med hjälp av vår fantasi. Fast de gamla slutet var ju ganska gulligt. Du kan ju alltid avgöra själv:

De gamla slutet:

Dagens soundtrack. Naturligtvis Kent "En himmelsk drog"

"Jag såg en film, en framtidsvision
en kommentar, var att slutet blir så sorgligt

i regissörens version"

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar