Första bröllopet avklarat!

Förr skulle jag aldrig kunna tänka mig att sjunga i en kyrka. Jag är van vid att kunna skoja bort nervositeten med något oseriöst mellansnack. Jag brukar hoppa upp och ner som en apa när jag uppträder på en scen. Och jag älskar att få ta emot applåder och jubel efter mina framträdanden.
Alla dessa tre saker går bort direkt när man sjunger i en kyrka....

Jag hade tidigare tackat nej till flera erbjudanden. Fast för två år sen sa jag plötsligt ja när en god vän undrade om jag inte kunde sjunga på hennes sons dop. Efteråt förstod jag att jag gått miste om något. Känslan, akustiken, närvaron och den vackra tystnaden från församlingen. De kändes stort.... Riktigt stort.
Förra sommaren sjöng jag på min farbrors begravning. Jag har aldrig varit så nervös i hela mitt liv. Jag skulle sjunga sist efter avskedet i kyrkan. Jag tänkte att fixar jag de här så behöver jag aldrig vara nervös mer. Jag fixade de galant.

I går fick jag den stora äran att sjunga på två mycket goda vänners bröllop. Jag var naturligtvis nervös den här gången också. Men som vanligt gick de bra.

Jag sjunger upp med min egna låt "Stjärnklart".

Jag framför låten "Du är aldrig ensam" av Mauro Scocco.

Brudparet var helt fantastiskt vackra och bröllopsfesten var ett minne för livet. Fast de skriver jag inte om här....

Om två veckor ska jag sjunga på bröllop igen.